|
|
|
|
|
|
|
|
|
Döda tordmular i Kungsbacka
|
|
|
|
|
Daniel Helsing
|
|
Hej!
På kommunen i Kungsbacka har vi de senaste dagarna fått in rapporter om vad som låter som döda tordmular (jag har själv inte varit ute än). 15 st är rapporterade från de södra stränderna på Ölmanäshalvön och ytterligare ett tiotal inne i Kungsbackafjorden. Ingen av de som har hört av sig har sett några spår efter olja på fåglarna (ett mindre oljeutsläpp var min första teori). Vad tror den samlade kompetensen på det här forumet om vad som orsakar dödsfallen?
//Daniel Helsing
Kommunekolog, Kungsbacka kommun
2007-09-25 09:59:37
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
Det kan också vara ren utmattning eller att de av nån annan anledning är utmärglade pga sjukdom eller svält.
Efter de hårda vindar som rådit så har ovanligt många tordmular blåst in, och det har rapporterats betydligt många fler tordmular på västkusten än vad som är normalt så här års.
Många arter av inblåsta fåglar blir utröttade av att kämpa i vinden samt att dom även hamnar på platser där födotillgången är sämre än där dom brukar hålla till. Detta bidrar till utmattning och svält. När det är många individer i omlopp upptäcks också fler döda individer.
OBS! Ovanstående är endast mina personliga reflektioner och har ingen vetenskaplig bevisning. Dock kan jag bidra med att jag själv inte uppfattat någon hög halt av oljeskadade individer de sträckdagar jag varit ute.
2007-09-25 11:12:47
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
I helgen stod jag vid Askimsviken då en tordmule sakta drev in mot stranden och "strandade" där. Helt orädd men ej oljeskadad vad jag kunde se men höll näbbe lite uppåt men i övrigt inga tecken på neurologisk skada. Väste lite svagt. Höll vingarna rätt bra mot sidorna. Misstänkte att den skulle dö och bestämde mig för att låta fågeln få vara i fred. Passerade i går men ingen fågel eller rester av fågel där den strandat. Samtidigt låge en trodmule och fiskade en bit ut och verkade mycket vital.
Igår rapporterades två mular från Välen så möjligen har den kvicknat till eller oxå har någon av alla hundar som springer delvis lösa i området tagit hand om den.
Funderade på vad orsaken kunde vara. Eftersom jag inte kände på bröstmuskeln vet jag ej om den var mager och svälts till tillstandet. Men även fåglar kan väl drabbas av olika sjukdomar eller varför inte toxiner från sina bytesdjur. Detta är förståss bara en ytterligare observation utan några bevis beträffande orsaken. Personligen tror jag att Magnus reflexion ovan är högst rimlig
2007-09-25 12:14:40
|
|
|
|
|
|
Tobias Källqvist
|
|
Några nyhetsartiklar om döda tordmularna:
http://hd.se/inrikes/2007/09/24/fler-doeda-tordmular-tecken-paa/
http://www.hn.se/m_standard.php?id=746199&avdelning_1=109&avdelning_2=294&
http://www.bohuslaningen.se/artikel_pm_standard.php?id=334231&avdelning_1=101&avdelning_2=101&avdelning_3=0
2007-09-26 10:52:14
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
I Göteborgs-Posten nu på söndag i del 3 kommer en lite mer djupgående analys av fenomenet av undertecknad.
Jag tror nämligen att jag vet exakt varför det stod en tordmule på en parkeringsplats på Hisingen i början av veckan.
Hav tålamod!!
2007-09-26 13:58:13
|
|
|
|
|
|
Daniel Helsing
|
|
Tack för svaren!
Det verkar som att SVA är inne på svältteorin också. Det har hittats ytterligare ett gäng tordmular under veckan, men det verkar vara minskande iallafall. Några hittades i stora ansamlingar av alger, men det borde inte ha något samband. Det verkar röra sig om Noctiluca scintillans som har blommat de senaste veckorna. Och den ger inte upphov till någon "giftig" algblomning.
Daniel
2007-09-30 12:59:49
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Hej Daniel. Vet inte om du såg min text i G-P igår, den ligger tyvärr inte på deras hemsida, men här nedan är den i alla fall.
SVA letar efter kända gifter och hittar de inget och fåglarna saknar fettreserver så återstår bara svältteorin för dem. Jag skullle kanske inte sätta alltför stort hopp till SVA om jag vore du.
Det finns gott om andra kemikalier som kan påverka indirekt som aldrig SVA skulle kunna hitta. Tyvärr.
Här är då texten:
För en vecka sedan fick polisen tips om en pingvin som traskade omkring på en parkeringsplats på Hisingen. På ytan en solskenshistoria men troligen ännu ett tecken på att Nordsjöns ekosystem är på väg att kollapsa.
För det var ingen pingvin utan en tordmule - en havslevande alkfågel. De senaste dagarna har tusentals tordmular svultit ihjäl längs den norska och svenska kusten i en omfattning som ornitologer inte sett maken till tidigare. Andra tordmular har inte orkat stå emot blåsten utan har hamnat snett i tillvaron och dykt upp på land eller långt in i insjöar.
En som inte är överraskad är Martin Heubeck, forskare på Aberdeen Institute for Coastal Science and Management. Han studerar hur det går för havsfåglarna i några stora kolonier på Shetlandsöarna.
- Häckningssäsongen har varit katastrofal för tordmular i år. Nästan inga ungar har överlevt. Jag har inte varit med om något liknande förut, säger han.
SÅ HÄR ÅRS BRUKAR BARA mindre antal tordmular finnas längs svenska kusten, vintertid däremot finns det gott om tordmular vid Kattegatts grundområden, men varför så många nu?
- De är åtminstone en månad för tidiga och det verkar som de är ute på någon slags svältvandring, säger Anders Wirdheim på Sveriges Ornitologiska Förening.
Hans bild får stöd av Knud Pedersen, en dansk skådare som i mitten av september såg många tusen tordmular flyga in över Kattegatt vid Skagen. Dessutom av Tommy Järås på Fågelcentralen på Hisingen, som genom att mäta de döda fåglarna har kunnat konstatera att de är av den sort som finns kring Brittiska öarna.
TYVÄRR SAMMANFÖLL SVÄLTVANDRINGEN med några intensiva blåsdagar som pressade fåglarna mot kusten och ytterligare försvårade för fåglarna att hitta mat. Resultatet blev att många gjorde av med sina sista fettreserver och dukade under.
När döda fåglar hittas blir numera många oroliga för att det är influensa eller någon annan sjukdom som är orsaken. I media har det förekommit uppgifter om att Statens Veterinärmedicinska anstalt ska undersöka fåglarna. Det troliga är att man där inte finner annat än att tordmularna har svultit ihjäl.
- De döda fåglar vi har fått in har varit helt utmärglade, säger Tommy Järås på Fågelcentralen.
Varför har då fåglarna så svårt att hitta mat? Det enkla svaret är att det finns för lite kusttobis, en fiskart som är en mycket viktig födokälla för fågelarter som tordmule, sillgrissla och tretåig mås.
Martin Heubeck konstaterar att det är ett oerhört komplicerat samspel och att man inte känner till alla faktorer. Till exempel är han förundrad över att just tordmularna haft det så svårt i år, medan sillgrisslorna har klarat sig bättre.
I grund och botten handlar det om klimatförändringar och att Nordsjön blir varmare. Det påverkar mängden plankton och det i sin påverkar tillgången på tobis.
- När det sedan är dags för tordmularna att föda sina ungar finns det för få tobisar eller så är den för liten, säger Martin Heubeck.
Det har bland annat fått till följd att fåglarna försöker häcka senare, vilket i sin tur innebär högre dödlighet hos ungarna har det visat sig.
FÖRÄNDRINGARNA I KLIMATET kommer så snabbt att fågelarterna inte hinner anpassa sig till de nya förhållandena.
På Center for hydrology and ecology i Storbritannien tror man att tobisen kommer att försvinna från Nordsjön på sikt. Troligen ersätts den av fiskarter som ansjovis och sardiner. Frågan är om alkor som tordmulen och sillgrisslan kan anpassa sig och mata sina ungar med dessa fiskar i stället. I annat fall kommer fågelbergen kring de brittiska öarna snart att vara lika karga som öde.
2007-10-01 09:31:30
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Kanske kan följande länkar vara intressanta.
Möjligen var det så att förra året dog mest ungfåglar och i år till och med gamla fåglar med den effekt som Niklas skriver om i artikeln. Att det inte är ett lokalt fenomen är ju alldeles uppenbart. Företeelsen visar ju oxå hur en bra databas on line med många små observationer tillsammans snabbt ger en bra bild av ett biologiskt skeende i naturen!
http://weblog.greenpeace.org/makingwaves/archives/2006/09/mysterious_bird_kills_on_irela.html
http://www.ntsseabirds.org.uk/progress_report_48.aspx
Saxat ur den senare länken
“Although we do not formerly assess breeding output of common guillemots and razorbills, it was obvious that both species were suffering from food shortages. Very few fish were recorded being brought into the colonies to feed chicks. Only 1 sprat was recorded. Formerly these high calorific fish, rich in oils, accounted for around 60% of the diet of young guillemots on Canna. A number of large chicks were weighed just prior to fledging. Their mean weight of 239g was 30g below the mean weight recorded prior to 2005. Although we do not weigh Razorbill chicks, it was obvious that many were very underweight. They looked very anorexic, with almost skeletal legs and were continually calling out for food.”
2007-10-01 10:14:42
|
|
|
|
|
|
|
|
|
