|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skådarsolidariet och skådaretik - ett dilemma (ibland)!
|
|
|
|
|
Lars Gustafsson
|
|
Idag har jag i efterhand rapporterat en observation som jag gissar kan leda till en del snack bland ornitologer om varför den inte larmades ut vid observationstillfället. Jag skall därför förklara grunderna för mitt beslut att hålla observationen hemlig.
Fredagen den 3 mars då jag satt vid frukostbordet och tittade ut mot fågelmatningen höll jag på att sätta morgontéet i halsen. En liten sparv med karakteristiskt varmt brun kind, vingband längs mellersta täckarnas spetsar, distinkt ögonring och ljus mittbena från näbb till nacke – dvärgsparv! Efter en kort stunds samlande av bestämningskriterier var saken klar, jag hade en dvärgsparv i trädgården utanför köksfönstret. Bohusläns 6:e (7:e ?) fynd och det första marsfyndet i Västra götaland. Sist fågeln sågs var tidigt på morgonen den 6:e mars.
Fyndet är ordentligt fotodokumenterat och rapport kommer att skickas till Rrk inom kort.
Jag insåg givetvis att det var många ornitologer som skulle vilja se denna och började omgående fundera på hur många som skulle kunna tänkas komma och hur det skulle fungera med parkering, grannar och familjeförhållanden.
Natten innan hade det kommit ca. 2 dm snö. Fyndplatsen ligger i slutet av en liten grusväg som med de aktuella snöförhållandena med höga vallar saknade alla möjligheter till parkering. Det var inte heller möjligt för två bilar att mötas utan att någon fick backa. I vägslutet var det oskottad vändplan. Närmaste parkeringsmöjlighet låg ca. 1 km bort vid Ytterby kyrkoruin. Denna parkering är ganska liten och i första hand till för besökare vid kyrkogården och den var dessutom oskottad. Möjligen kunde man parkera vid Valnäs industriområde ytterligare några hundra meter bort men också här hade man inte hunnit skotta bort nattens snö och platsen besöks ofta av stora lastbilar som levererar materiel till industrierna. Det enda realistiska alternativet var därför den stora parkeringen vid City Gross, 2,5 km från fyndplatsen.
Det fanns fler komplikationer. Fågeln födosökte hela tiden på en enda plats. Under de fyra dagar fågeln sågs gick den på marken under fröautomater (jag såg den aldrig någon annan stans). Det fanns bara tre platser varifrån den kunde ses, samtliga inifrån huset: ett köksfönster, ett fönster i vardagsrummet och ett fönster i ett arbetsrum på andra våningen. Med all respekt för alla trevliga skådare var jag och min familj inte särskilt tända på att ha kanske några hundra (se nedan) skådare i vardagsrummet. P.g.a. trädgårdens topologi och p.g.a. höga snövallar runt marken vid matplatsen var det inte möjligt att se den från något annat ställe (jag gick runt och undersökte detta).
Jag gjorde i detta läge bedömningen att det inte skulle fungera om det kom stora mängder ornitologer till platsen. Jag var samtidigt osäker på omfattningen av en ev. ”invasion” och trodde själv (naivt?) på ca. 25 personer totalt med tanke på att många hade fått möjlighet att se dvärgsparven i Nösund på Orust tidigare i vinter.
Eftersom jag stod i dilemmat mellan det som kändes naturligt ¬– att larma ut fågeln via någon som är med i larmsystemet – eller att med hänsyn till förhållandena och grannarna hålla observationen hemlig, tog jag kontakt med en medlem i Rrk för att diskutera saken. Denne kom något senare och vi diskuterade saken på plats och jag kom efter detta samtal till slutsatsen att det inte var lämpligt att larma ut fågeln. Med samtal med ytterligare en person med god kännedom om ornitologers beteende fick jag besked om att en obs av denna art (nära Göteborg, marskryss mm) mycket väl skulle kunna komma flera hundra personer (det var ju helg också). Båda personer jag pratade med gjorde samma bedömning.
Efter att ha läst igenom Club300 etiska regler kunde jag konstatera att mitt beslut också låg helt i linje med dessa. Jag vill betona att ansvaret för beslutet är mitt eget!
Beslutet var med de omständigheter jag redovisat ovan – med tanke på skådaretik – lätt att ta men – med tanke på skådarsolidaritet – ändå inte lätt att ta, därav mitt dilemma och därav mitt (alltför?) långa inlägg.
2006-03-10 10:33:46
|
|
|
|
|
|
Björn Dellming
|
|
Låter som ett vettigt beslut tycker jag.
2006-03-10 10:48:15
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Förstår inte varför någon skulle behöva klandra dig för detta kloka beslut. Det viktiga är väl att du dokumenterat och rapporterar i efterhand. Risken att det kommer en massa folk om ett år får man väl ta! Varför kan man bara inte glädja sig åt vetskapen att en fågel finns och därmed stimuleras att hålla ögonen öppna för att istället hitta fågeln på något mer ställe. Om fler letade självständigt istället för att lägga tiden på att se allt vad andra letat reda på skulle vi ju faktiskt få bättre kunskap om fåglarna. Därmed intet ont om glädjen att få se en ovanlig fågel även om någon annan upptäckt den förståss!
Visst glädjs man varje gång man hör talas om att dvärgsparven vart synlig vid Luspebryggan även om man inte just då har vägarna förbi?!
2006-03-10 11:20:16
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Ett alldeles klockrent beslut, tycker jag. Grattis till en härlig fågelobservation, Lars, och trevlig helg!
2006-03-10 11:24:48
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Instämmer gärna med föregående talare. Jag hade säkert gjort detsamma under liknande omständigheter. Det är viktigt för fågelskådningens skull att man tar hänsyn till den icke fågelskådande omgivningen. Kan man inte utan orimligt stora uppoffringar lösa logistikproblemet i samband med ett raritetsfynd, så lägg locket på. Ur fågelfaunistikens skull räcker det mer än väl att fyndet har dokumenterats med fotografering.
Vid en sökning på Svalan ser jag att detta faktiskt är tredje vinterfyndet i Bohuslän i vinter. Förutom fyndet i Nösund, Orust 5-8/1, uppträdde en dvärgsparv vid en fågelmatning i Rörvik, Grebbestad 20/1-3/2. På sistnämda lokal tog man förresten samma beslut som Lars Gustafsson gjorde i Ytterby.
Samtliga tre fynd i Sverige innevarande vinter är alltså gjorda i Bohuslän. Grattis Bohuslän och Lars!
2006-03-11 10:31:48
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
