|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
"Ljudlockning" av fåglar
|
|
|
|
|
Leif Klinteroth
|
|
Jag har sedan en tid börjat ta del av intressanta inlägg i detta forum och vill nu starta ett nytt diskussionsinlägg.
I tider med CD, DVD, MP3, digitaliserat ljud, behändiga reshögtalare etc uppstår alltmer möjligheter att locka till sig fåglar med alltmer effektiva och mer ljudförstärkta uppspelningsutrustningar. Med en samtidig allt effektivare inrapportering av fåglar och alltfler "digiscopare" uppstår situationen att alltfler vill se/höra vissa inrapporterade fåglar. Det är därtill uggletider nu.
På senare år har jag noterat ett mer allmänt accepterande av förstärkt ljuduppspelning för att locka till sig bl a ugglor, vilket jag ogillar. Jag ser med viss oro på denna utveckling, som ju numera är global. För egen del var jag i Thailand en månad nov 2005 och frestades naturligtvis till viss ljuduppspelning för att få se och höra de färggranna fågelarterna i de tropiska regnskogarna. Jag träffade då även en av de mera kända ornitologerna där (Kamol) som ofta leder exkursioner i nationalparkerna. Han tillämpade ett visst hänsynstagande genom att aldrig spela upp sång/läten med mer än ca tre sångstrofer åt gången och med ett efterföljande längre stopp.
Hur vill vi ha det, sett till fåglarna bästa?
Det skulle vara kul att få igång lite åsikter i detta ämne.
2006-02-22 08:49:57
|
|
|
|
|
|
ingemar johansson
|
|
Hej!
Håller med dig Leif, avseende revirhävdande eller häckande fåglar, de har nog fullt upp utan att behöva "jaga" artificiella rivaler.
Läste i höstas, i samband med diskussioner om det höga antalet ortolaner vid Halmstadskusten, att man använder sig av uppspelning av ortolanens (lock?) läte för att ringmärka ortolansparv.
Att på hösten använda sig av bandspelare för att ringmärka/utforska förekomsten av exempelvis ortolansparv på sträck torde väl inverka mycket marginellt på fåglarnas överlevnadsmöjligheter? Har funderingar på att testa detta utmed Dalslandskusten i augusti/september för att få en uppfattning om arten verkligen är så ovanlig som rapporterna gör gällande - två fynd sedan hösten 2001, enligt svalan-
Är detta etiskt försvarbart? eller skall man fånga fåglarna i nät och ringmärka dem för att det skall vara etiskt försvarbart?
2006-02-22 14:41:48
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Föredrar oxå att lyssna till tystnaden och fåglarna i original.
Det är enl min mening mycket frustrerande att inte veta om den ugglan man hör är verklig eller kommer från en uppspelning. Det kan ju säkert leda till feluppskattningar av antalet individer (även om det kan ju bli fallet om man inte använder uppspelade läten oxå fastän åt mer ärligt håll).
Dels är det ett krav gentemot fåglarna
dels ett krav gentemot andra ornitologer
Däremot är det ju viktigt att få använda det i forskning och i projekt som är mer strukturerade och vid ringmärkning
Åtminstone läten som hörs lång väg och inte går att enkelt kontrollera varifrån dom kommer bör undvikas
Hoppas på en riktig(t) god ugglevår!!
2006-02-22 16:40:36
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Hej!
Jag skådar helt utan bandspelarliknande hjälpmedel och har nästan alltid gjort det och jag har faktiskt inte förrän på senare år funderat så mycket på det här med etiken kring bandspelare i naturen. Det som fick mig att börja fundera mer på detta var när jag stötte på några skådare med en stor "bergsprängare", som de skulle använda för att spela upp hackspettsläten, i Fiby urskog för en del år sedan. Det såg faktiskt helt sjukt ut att gå i den naturreservatsskyddadde skogen med sådan utrustning och därefter började jag fundera på hur hackspetten kände sig när "bandspelarhackspetten" gjorde entré i reviret vilket födde tanken som gick ut på hur många "bandspelarhackspettar" han behöver "möta" under en dag i ex-vis mars osv? Jag kom efter detta fram till att jag fortsätter att skåda utan bandspelare för jag kunde inte förklara för mig själv att jag behövde använda detta hjälpmedel bara för att jag ska vara bekväm (något annat skäl kunde jag faktiskt inte hitta) för så svårt är det i regel inte att upptäcka fåglarna utan bandspelare på fåglarnas villkor, som jag ser det. Som parentes kan jag nämna att det tog oss ungefär 20 minuter att finna hackspetten denna morgon utan bandspelare.
I forskningssyfte kan jag däremot nog köpa att man regelbundet använder bandspelare om det är nödvändigt och möjligen också när det gäller ringmärkning, men där går nog gränsen för min del. Ringmärkning har jag aldrig själv ägnat mig åt och jag är ganska kluvet inställd till ringmärkning i stort, men jag lutar nog mest åt att ringmärkning är bra trots att ett fåtal fåglar kan få benen brutna osv vid denna "jaktform".
Aimon är också inne på en viktig sak, tycker jag, när han nämner bandspelaranvändning i samband med ugglelyssning. Jag tycker att det är rent ut sagt oförskämt mot andra skådare som eventuellt hör denna bandspelare och sedan åker hem glad och bockar av den på sin lista eller för in den i sin obsbok (eller än värre rapporterar den i officiella sammanhang!!). Dessutom är det ju säkert ett problem för ugglan i reviret, men hur stor skada det gör kan inte jag avgöra. Finns det någon som vet hur stor skadan är om man ex-vis spelar upp sången från en "bandspelarrödhake" i ett rödhakerevir under häckningstid? Finns det studier på sådant? En annan relevant fråga i detta sammanhang tycker jag är hur stor skada man gör när man ägnar sig åt s k "pyschanden". Jag har testat detta på tamfåglar och, som jag tolkar det, har de då blivit rejält rädda. Jag vet att vissa skådare påstår att fåglarna blir nyfikna av dessa "pyschanden", men vet man det säkert? Varför blir i så fall tamfåglar rädda? Själv använder jag mig nästan aldrig av denna form av ljudyttringar när jag är ute och skådar, men jag har självklart full respekt för dem som gör det. Detsamma gäller självklart de skådare som väljer att skåda med bandspelare som hjälpmedel.
Det vore däremot kul att få läsa hur skådare som använder bandspelare regelbundet resonerar när de spelar upp lätena (eller "pyschar"). Särskilt när det gäller uggleläten kvälls- och nattetid, men även i andra fall. Må väl!
2006-02-22 19:10:47
|
|
|
|
|
|
David Lundgren
|
|
Har inte provat "pyscha" i nån större utsträckning. Men när jag provat det ute i skogen på vintrarna för att titta närmare på mestågen, så har de verkat nyfikna på vad det är som låter, snarare än rädda. Tamfåglar, som sitter i bur, har ju ett lite trängre läge utan reträttvägar så det kanske är därför dom reagerar med rädsla.
2006-02-22 20:26:38
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Min lilla erfarenhet av "pyschanden" är att fåglarna i närheten omgående har börjat med regelbundna varningsläten, men jag har ju å andra sidan, som sagt, ingen större erfarenhet av denna verksamhet. Korsnäbbar har t o m avslutat sitt ätande och det säger ju inte lite med tanke på hur sällan de brukar göra det annars på grund av mänsklig närvaro... ;) Någon annan med större erfarenhet av "pyschanden" kanske kan uttala sig mer om detta senare?
De få gånger jag har "utsatt" burfåglar för detta har de varit friflygande i bostad. De slutar omgående med det de håller på med och flyger upp och sätter sig högt upp på någon hyfsat skyddad plats och gör sig "långsmala", men det kan ju säkert ha samband med det du föreslår, David. Må väl!
2006-02-22 22:08:53
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
Jag tror att "pyschanden" har en effekt av att få fåglar uppmärksamma då ljudet kanske påminner om just varningsläten. Ofta reagerar ju fåglarna på samma sätt på "pyschande" som om de hittat en sittande uggla eller rovfågel. Då flyr ju inte de flesta fåglar utan de håller sig i närheten för att kunna ha koll på fienden.
Jag använder själv "pyschande" väldigt mycket men nästan uteslutande under höststräcket, då många fåglar skulkar och det dessutom är en hög andel nyfikna ungfåglar. Min uppfattning är att "pyschandet" fungerar väldigt ojämnt, ibland funkar det och ibland funkar det inte alls. Har man t.ex. stött upp en fågel som skulkat in i en buske så brukar det sällan hjälpa att "pyscha", däremot om man smyger fram till en vasskant och "överrumplar" fåglarna med ett svagt "pyschande" eller smackande så kan det ge ganska bra resultat, dock fungerar det hela under en begränsad tid på samma ställa innan dom verkar ge upp.
Min erfarenhet är också att smackanden och visslingar som mer liknar lockläten ofta fungerar bättre än rent "pyschande", jag brukar även börja med väldigt svaga ljud för att efterhand öka styrkan i lätena, det tycker jag har visat sig fungera bäst.
Angående korsnäbbar Kristoffer så har jag också "pyschat" på dem och precis som du sa kan dom ibland sluta med födosök och till och med hoppa väldigt nära för att undersöka läget, dock har jag varit med om att dom under sträcket ofta inte bryr sig utan kan sitta och knapra oberört trots att man "pyschar".
Anledningen att jag använder "pyschande" är för att det har visat sig att fåglarna ofta blir intresserade och kan komma mycket nära för fina observationer av annars mycket svårobsade arter t.ex. många sångare i vassar och täta buskar.
2006-02-22 22:40:03
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Kristoffer, menar du verkligen att du har full respekt för de skådare som väljer att använda bandspelare som hjälpmedel? I alla fall skrev du så i ditt längre inlägg ovan. Varför jag frågar beror på att du i en annan mening i samma inlägg skriver: "Jag tycker att det är rent ut sagt oförskämt mot andra skådare som eventuellt hör denna bandspelare och sedan åker hem glad och bockar av den på sin lista eller för in den i sin obsbok (eller än värre rapporterar den i officiella sammanhang!!)."
2006-02-22 23:12:33
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Tack för din fråga, Uno. Ja, jag kan väl respektera dessa människor även om jag tycker att de uppträder oförskämt mot andra i en speciell situation. Det är ju, om jag tolkar det rätt, en ganska omfattande hobby att locka ugglor med bandspelare, men för att den sakens skull inte kunna respektera en människa i allmänhet är väl ändå väl drastiskt, eller vad tycker du? Bör man inte respektera en människa bara för att man tycker att människan gör fel i en viss situation? Det är ju ändå en subjektiv uppfattning från min sida när det gäller användande av bandspelare i samband med ugglelyssning och det betyder ju inte att min åsikt är "den rätta".
Vad har du själv för åsikt, med all din erfarenhet i skådarmarkerna, om sakfrågan, Uno? Må väl!
2006-02-22 23:32:14
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Märkligt sammanträffande att denna diskussion skulle komma upp nu, eftersom jag just idag fick ett email som exemplifierar problemet med att uppspelade läten kan ställa till det för andra skådare.
Genom Kustobsar har det ju blivit allmänt känt att en kungsfiskare för tillfället håller till i Välen till mångas glädje. Genom min emailsagesman stod idag tre skådare i fågeltornet. Tillsammans hörde dessa skådare en ivrigt lockande kungsfiskare i första reningsdammen samtidigt som de såg en annan kungsfiskare vid dagvattenskanalen uppströms nämnda damm.
Nöjd och belåten lämnade en av de tre skådarna därefter lokalen och rapporterade till Svalan/Kustobsar 2 kungsfiskare i Välen denna dag. De två andra skådarna stannade en stund till och då utspelade sig följande enligt citat från min sagesmans email:
"Men när vi skulle gå så dök det upp en kille som har suttit i ett litet gömsle i vasskanten, han sade att han spelat upp kungsfiskarens ljud i högtalare för att locka den.
(stressar man inte fågeln då?) Här har du orsaken till att det rapporterades 2 stycken idag."
Min ståndpunkt är att man på kända fågellokaler, där man inte med säkerhet vet om andra skådare är i närheten, absolut skall låta bli att använda bandspelare. Det kan, liksom i det beskrivna fallet ovan, ställa till problem för både skådare (och i förlängningen rapportmediet) och i vissa fall kanske även studieobjektet.
2006-02-22 23:43:36
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Ok, Kristoffer jag köper naturligtvis att man kan respektera människor i största allmänhet även om de beter sig klantigt ibland, men det kändes inte som det var det saken gällde. För min del respekterar jag inte det oförskämda beteendet att för enbart egennyttigt intresse använda bandspelare, där och då det kan ställa till det för andra skådare.
2006-02-23 00:06:44
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Engelsmän har ju visst rykte om sig att vara gentlemän vilket väl avspeglas i RSPWs Birdwatchers code se länk nedom
Fann inget tydligt om detta på SOFS hemsida.
Fortfarande tycker jag det är viktigt att skilja på egotrippad användning och när det finns ett strukturerat/forskningsinriktat syfte vilket inte riktigt framgår av ordvalet nedan
Repeatedly playing a recording of birdsong or calls to encourage a bird to respond can divert a territorial bird from other important duties, such as feeding its young. Never use playback to attract a species during its breeding season. See Birds, habitats and the law (linked from this page) in relation to Schedule 1 species in the UK.
Source: Birdwatchers' code
18 April 2005
http://www.rspb.org.uk/birds/birdwatching/code/welfare.asp
2006-02-23 09:21:27
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Hittade oxå amerikanarnas uppfattning på nätet
(När man läser den kan man ju fundera över hur det kan komma sig att jägarna kan få bete sig som dom gör?)
Se särskilt kap VIII A och H samt appendix B om playback.
http://iacuc.ufl.edu/2003%20Web%20Site/Animal%20Use%20Guides...
Häri finns oxå en hel del kloka tankar om varför det är tillåtet att använda metoderna inom forskning.
Dessutom tror jag vi skall vara väldigt glada att vi har allemansrätten fortfarande kvar och därför måste vi oxå bete oss så att vi får ha den kvar!!
2006-02-23 10:24:20
|
|
|
|
|
|
Leif Klinteroth
|
|
Vilket gensvar. 10 svar på ett dygn! Ett angeläget ämne. Jag går nu så smått in i steg 2. Jag har just skaffat bredband och är alltmer på väg in i svalans rapporteringssystem.
Som "upplevelse"-ornitolog med gott och väl 45 års aktiv skådning bakom mig, delar jag gärna med mig av vad jag ser till andra. Men, i samma sekund som jag trycker på "spara" blir fågeln ifråga "offentlig" och tillgänglig för alla. Här passar ett pärlugglerevir bra som exempel. Det är njutbart att vänta in pärlugglans rop i en miljö så fri som möjligt från mänskligt buller. Ungdomsminnen från tidigt 60-tal med fältbiologerna i Kolmårdens skogar är starka ljudupplevelser i pärlugglors revir.
Själva inväntandet innan pärlugglan kommer igång är i sig en njutning med ibland allehanda andra naturljud.
Den upplevelsen delar jag gärna med mig av till andra.
Men här jag kluven. Jag offentliggör pärlugglans revir.
Andra kanske far dit i 100-knyck. Kliver ur bilen. Alldeles tyst. Bildörren öppnas en CD-skiva placeras i bilradion. Lockning i högsta volym. En pärluggla svarar. Nu var det fixat. Dags att dra vidare. (något tillspetsat kanske?)
Här passar Magnus Ugglas låt bra! "Jag mår illa".
Det är inte så jag vill ha det när jag röjt pärlugglans revir.
Vart jag vill komma? Kanske borde inrapporterde fåglar just behandlas som "offentliga" fåglar. Med alldeles särskild hänsyn och att de under inga omständigheter lockas fram med bandspelare. Kan vi nå dit hän är jag beredd att knappa in alla fåglar jag ser tämligen omgående och trycka på "spara". För den som är intresserad av problematiken i övrigt kan jag hänvisa till min sammanställning i Fågelåret 1993 om två häckande par biätare i Kristianstad.
Återigen hur vill vi ha det? /Leif
2006-02-23 10:53:29
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Detta blev intressant för jag tror det finns en bug i västkustobsar angående detta!!!!! (eller var nu felet ligger)
Lade in nötskrika som jag hörde här hemma i Svalan dels som dold observation och dels som obs där exact lokalangivelse ej skall anges.
I Svalan kommer bara dold obs upp utan lokalangivelse bara Vg efter obsen. Under Svalan /administrera egna arter kommer båda upp som dom skall och där kan ju en dold obs under våren göras om på hösten till en offentlig obs med en enkel knapptryckning ( ivarje fall enkelt när det gäller en enstaka art)
På Västkustobsar kommer inte den dolda obsen upp alls men den där lokalen ej skall anges exact (hänglåssymbolen) den kommer upp och prickar man på lokalen som kommer det upp både på Väskustobsars egen karta och väldigt exact med röd prick på Svalan kartan.
Detta är väl bra att ha programmerat om tills våren kommer. Har för mig att någon anmärkt på detta tidigare i detta forum.
2006-02-23 12:15:10
|
|
|
|
|
|
Benny Holmqvist
|
|
Min åsikt på Leifs senaste inlägg. Det klart att du skall dela med dig av dina obsar. Det är ju därför fågelskådningen bedrivs som den gör i sverige idag med rapportering och uppdatering i nuet så att alla kan glädjas och ta del av varandras upptäckter. Det är ju en fröjd att kunna se vad folk har sett nyss och inte ett halvår efteråt. Är det något man får ändra på så är det ju de personerna som kommer .........dit i 100-knyck. Kliver ur bilen. Alldeles tyst. Bildörren öppnas en CD-skiva placeras i bilradion. Lockning i högsta volym. En pärluggla svarar. Nu var det fixat. Dags att dra vidare. (något tillspetsat kanske?).............. Missbrukande av olika etiska regler brukar alltid straffa sig till slut. Uteslutning av personerna i fråga ur diverse förreningar brukar ju räcka som hot. Att du sedan skall mörka exakta revir och platser för vissa skyddsklassade arter är väl främst för att ikke skådare( läs äggtjuvar) inte skall få dukat bord. Benny.
2006-02-23 12:56:26
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Hej!
Spännande tråd! Tänkvärda inlägg. Vill gärna bidra, måhända långrandigt snarare än tänkvärt.
Tanken om att skåda enligt ”skådaretiska” normer är – i mina ögon – sammanfogad till tanken om att försvara sitt sätt att skåda, att kunna ge skäl för det, eller rättfärdiga det om man så vill.
Skådare gör alla möjliga saker som anses vara fel, men trots det kan de leva enligt ”skådaretiska” normer om de är villiga att försvara och rättfärdiga sina handlingar.
Vi kan tycka att dessa rättfärdiganden är bristfälliga och otillräckliga, anse att handlingar som bruket av CD-spelare för att locka fram fåglar är fel, men försöket till rättfärdigandet av användningen är – i mina ögon – tillräckligt för att ”transportera” personens beteende till moralens område.
Kanhända att skådare som gör fel inte lever i enlighet med konventionella ”skådaretiska” normer. Men om diskussionen kring ”skådaretik” skall bli användbar, är det väl nödvändigt att säga något om vad konventionell ”skådaretik” är, så att vi alla får en klar förståelse av vad det är vi gör när vi handlar fel eller rätt i naturen.
Vad jag uppfattar så uppbärs begreppet konventionell ”skådaretik” av idén om något större än individen, det vill säga att våra handlingar eller beteenden kan inte bara vara riktad mot de fördelar handlingarna ger den enskilda individen. Eller annorlunda uttryckt; rättfärdiganden i termer av egenintresse är otillräckliga.
Vidare, handlingar utförda av egenintresse måste visas vara överensstämmande med moralprinciper som har en omfångsrikare bas om de skall vara ”skådaretiskt” rimliga. Betyder det nyss sagda att den enskilda individen alltid ska ge samma tyngd vid andras intressen som den enskilda individen ger vid sina egna intressen? Är det konventionell ”skådaretik”? Tacksam för svar.
/Christer
2006-02-23 21:11:08
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
"Buggen" som Aimon påtalade om obsar utan exakt lokalangivelse har påtalats tidigare av Benny Holmqvist, problemet ligger inte hos kustobsar utan hos svalan. Den data vi får från svalan är redan färdigbehandlad och vi kan inte påverka den, för att komma till rätta med problemet hänvisar jag till birds@artportalen.se
2006-02-24 11:01:10
|
|
|
|
|
|
Benny Holmqvist
|
|
Jag har skickat meil till dem för en vecka sen och de har svarat att de skall höra av sig till mig när det gjorts något. Benny
2006-02-24 12:50:28
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Hej igen!
Om någon fann mitt tidigare inlägg grumligt så är jag den förste att hålla med. Stundom blir det så. Hoppas ni har överseende med det. Vill dock fortsätta samtalet och jag inleder med två frågor, därefter använder jag några vänner som "alibi" för att besvara åtminstone en av frågorna.
"Varför framkallar exempelvis bruket av CD-spelare för att locka fåglar, "pyschande" åt tättingar, kryssjakt på dvärgbeckasin råkalla vinterdagar och så vidare, så starka känslor hos ornitologer?"
"Varför tystnar ornitologer i allmänhet när talet om privatbilism betvivlas i samband med fågelskådning?"
Alibi - jag har vänner som inte sysslar med fågelskådning. Förundrat brukar de betrakta min hobby, inte sällan ställer de obekväma frågor. "Varför blir du upprörd Christer när någon rusar in ett vasshav så att kungsfiskare och annat bevingat flyger kors och tvärs över horisonten? Eller om någon stöter dvärgbeckasin tokkalla vinterdagar? Nyttjar CD-spelare för att locka fåglar?." Och så vidare…
Ja, varför blir jag upprörd? Hmm. Svaret skulle kunna formuleras; att människan har förmågan att kunna välja och det borde - rimligen - markera en skådaretisk skiljelinje. Hmm. Blev "grumligt" likafullt.
Jag lånar bums en grundbult "principen om lika hänsyn till intressen (equal consideration of interests)" av filosofen Peter Singer. Den säger följande:
"När vi frågar oss vilka förpliktelser vi har gentemot en annan individ skall vi, enligt denna princip, bortse från vilken grupp individen tillhör - månde det vara ras, art, kön, samhällsklass eller någon annan indelning - och istället utgå ifrån individens faktiska intressen."
Vad är då dvärgbeckasinens "faktiska intressen" råkalla vinterdagar? Troligen att hålla sig vid liv. Vems "faktiska intressen" väger då tyngst? Dvärgbeckasinens eller de aktuella skådarna som vill stöta den? Vidare, kan Peter Singers "principen om lika hänsyn till intressen" tillämpas på privatbilismen i samband med fågelskådning? Den frågan överlämnar jag nu till er som nyttjar privatbil i det aktuella sammanhanget att besvara…
/Christer
2006-03-01 12:53:47
|
|
|
|
|
|
Stina Thelander
|
|
Bra Christer!
Jag tror mig förstå slutet av ditt inlägg. Om snön försvinner - vilket jag just nu betvivlar - så ska jag cykla mer.
/Stina
2006-03-01 15:30:03
|
|
|
|
|
|
Markus Lagerqvist
|
|
Christer!
Alltid uppfriskande med lite nya infallsvinklar i debatten! Har själv i det längsta försökt hålla mej utanför denna tråd, då det lätt blir övertoner. Mycket svart och vitt, men väldigt lite gråtoner (men, kanske vi har fått nog av dem denna långa göteborgsvinter…?).
Har noterat att inga skådare har försvarat användandet av uppspelade läten vid skådande. Idel fördömande – trots att det bevisligen används… Är det så att de som har mp3-spelar’n med sej ut i vildmarken inte vågar säga vad de tycker? Eller är det så att de innerst inne inte står för sitt handlande, men ändå vrider upp volymen till max? Allt, för ett nytt kryss, eller…? Har ett kryss ett instrumentellt värde…?
Dags att kliva in i biktstolen! Ja, jag har vid flera tillfällen använt playback när jag skådat. Så var det sagt.
Men…, jag har också vid ett flertal tillfällen gjort mitt bästa för att förhindra eller avbryta dylikt beteende då jag tyckt att det missbrukats. Hur går detta ihop? Är jag för eller emot?
Det är här de grå tonerna i färgskalan kommer in i bilden. I alla fall i min bild. Vad är det jag säger? Jo, teknisk utrustning kan definitivt missbrukas, men bruket är inte av ondo i sej. Känsliga fåglar kan säkerligen störas, speciellt under häckningstid. Detta är svårt att försvara. Använt med ansvar och omdöme kan den dock vara ett fantastisk hjälpmedel för skådaren.
Min egen erfarenhet av att använda in- och uppspelningsutrustning vid skådande kommer nästan uteslutande från skådning i främmande land, där det som Leif nämner är mycket vanligare än i vårt avlånga land. Har flera gånger sett exempel på ”sönderspelade” fåglar som inte längre reagerar på allt mer desperata skådares försök att locka fram dem. Speciellt när det rör sig om känsliga och hotade arter är det sorgligt att uppleva.
Har å andra sidan fantastiska minnen av skulkiga mytrastar, vakteltrastar och marktimalior som jag aldrig skulle fått se ens en skymt av utan lite hjälp på traven... Många gånger i områden som sällan besöks av ornitologer eller andra vetenskapens män. Utan amatörskådare med bandspelare kanske mycket mindre skulle vara känt om dessa arters förekomst och population? Utan möjlighet att se dessa juveler kanske ingen endaste skådare besöka området.
Jämför; är det okej att skjuta fåglar i vetenskapens namn? Åtminstone ett typexemplar till muséets samlingar, eller…!? (Vad skulle Singer säga om detta, Christer?) ”Individens” (i detta fall fågelns) intresse kontra ”artens” intresse. Jämför diskussionen om huruvida L. fuscus fuscus borde ges artstatus för att detta skulle gynna taxonet. Vem bryr sej om en hotad underart – men en art däremot…!!
Men, vart vill jag komma egentligen…? Jo…, kanske en långsökt infallsvinkel, men kan en i det här fallet i upprinnelsen egoistisk handling vara förenlig med ett ”fågelutilitaristiskt” tänkande? Med egoistisk menar jag inte ”ond” eller ”förkastlig”. Jag menar, varför skådar vi? Av rent altruistiska skäl? Knappast…? Det välbefinnande och den njutning var och en av oss får ut av skådningen har ett intrisikalt värde som säkert ligger till grund för våra val.
Därmed absolut inte sagt att vi inte bryr oss om fåglarna! De allra flesta skådare jag stött på är tvärtemot stora naturvänner, som bryr sej om våra befjädrade vänners väl och ve. Och ändå sätter vi oss gladeligen i våra bensinslukande bilar! Men, vad skulle hända om alla landets skådare från och med imorgon slutade använda bilen? Skulle fåglarna gynnas? Vad skulle bli följderna för fågelrapporteringen? Skulle det kanske framöver räcka med en Johan på artdatabanken? Ännu en grå ton i färgspektret. Långsökt?? Kanske är det här den så kallade ” konventionella skådaretiken” kommer in i bilden, som ett Ariadnes rättesnöre får tvehågsna skådare…
Många frågetecken och en allt längre inlaga – känner att det är dags att släppa greppet om tangentbordet för ikväll innan jag flummar totalt, ifall någon till äventyrs orkat hänga med så här långt…
2006-03-01 19:56:48
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Vilket djup i diskussionen och vilka ordval! Härlig läsning. Jag vill flika in lite när det rör sig om bilanvändning och fåglarnas välbefinnande. Som svar på din fråga, Markus, om fåglarna skulle gynnas av att landets skådare ställde bilen svarar jag tveklöst "ja". På vilket sätt gynnas en fågel av att människor kör runt och spyr ut avgaser? Jag kan inte se något faktiskt. Jag kan inte heller se att någon annan organism gynnas av vår biltrafik. Snarare tvärtom så missgynnas nog hela planeten i ett längre perspektiv av detta, enligt mig, kraftiga missbruk av bilarna. Jag är inte negativ till bilar i allmänhet men jag är väldigt kritisk till hur bilarna, i mina ögon, missbrukas av många människor.
Att bilen skulle vara ett avgörande redskap för aktiv och kvalitativ fågelskådning kan jag inte heller se. Det handlar nog mest om bekvämlighet, skulle jag tro. Tar jag mig själv som exempel så vågar jag nog påstå att jag har ganska många fler skådartimmar än de flesta i denna region per år och jag kör inte en meter med bil då jag inte ens har körkort. Visst går det att få ut kvalitativ skådning utan att slaviskt använda sig av bilen som redskap. Det kan jag vittna om.
För både fåglarnas bästa och för alla andra organismer på denna planet vore det nog bra om den privata bilismen reglerades kraftigt. Det är i alla fall min åsikt och där borde påstådda naturvänner som vi fågelskådare verkligen gå i spetsen. Om vi nu verkligen är måna om naturen, dvs. Må väl!
2006-03-02 10:53:45
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Kristoffer undrar hur fåglar kan gynnas av att människor kör bil. Jag kan ge dig ett exempel: När jag kör med min bil till ett möte med Göteborgs hamn för att diksutera med dem hur backsvalekolonin ska kunna räddas genom att de hjälper oss att sätta upp hinder så att inga motorcyklar kan köra där tycker jag att det är ett exempel på just det.
Är det rätt att döda en människa för att kunna rädda livet på tio andra? Fågelskådning är till stor del en individualistisk upplevelse av naturen, som visserligen förstärks när man är många som tillsammans upplever samma sak. Men. Det räddar inte livet på särskilt många fåglar. Ett av dagens allra största problem är att alla skådare idag tar så mycket för givet. Om inte Rune Blomgren och Gunnar Angerth i Torslandavikens Naturreservat agerat så mycket för att rädda Torslandaviken hade den idag varit igenfylld och införlivats i Arendalsområdets industriområde.
Tyvärr är en diskussion om en och annan vattenrall stressas av bandspelare en struntsak om dennes vassrugge hotas av Göteborgs hamn, Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs Energi, Volvo eller vilket annat industri- och exploateringsintresse som helst. Tänk om alla skådare som gärna gör vad som helst för en egen upplevelse kunde lägga en tiondel av den tiden på att engagera sig i naturvård då skulle mycket kunna räddas till våra barnbarn som vi väl också unnar en egen upplevelse?
2006-03-02 11:18:30
|
|
|
|
|
|
Markus Lagerqvist
|
|
Håller helt med dej Kristoffer, om att det vore det bästa om biltrafiken starkt kunde begränsas, eller i alla fall de negativa miljöeffekterna av den (inte riktigt samma sak…).
Åker själv kollektivt fram och tillbaks till jobbet varje dag, men nyttjar främst bil när jag skådar. Att skåda helt utan bil ser jag (tyvärr) inte som ett alternativ. Och utan att själv ställa bilen kan jag knappast hävda att det är ett moraliskt imperativ heller…
Sen är det återigen en gråskala, man kan ju använda bilen med förnuft! Vill man absolut åka ned och titta på kejsarörnen i Skåne, så försök om möjligt att samåka, inte bara för kostnaden, utan också för miljön. Har man möjlighet så kör en miljöklassad bil, etc., etc…
Hade en intressant diskussion i ett relaterat ämne vid fikabordet för ett tag sen. Vi diskuterade KRAV- och miljömärkta varor, och priset på dessa i förhållande till andra varor. KRAV-märkta grönsaker är ofta dyrare, ekologisk mjölk är dyrare etc. Kommer inte exakt ihåg vad som sades, men andemeningen var att om miljövänliga varor var billigare (eller icke-miljövänliga dyrare) skulle folk köpa dessa och miljön skulle vinna på det. Då inflikar en kollega något i stil med; ”okej, då tjänar folk några tusenlappar på ett år, vad gör de då med dem, kanske de då får råd med en semesterresa till Kanarieöarna, dvs. flyger en extra flygresa, som man inte skulle gjort annars. Summan då istället en förlust för miljön!”
Onekligen en udda infallsvinkel, och kanske är det sant? Sen tycker jag nog inte att man kan resonera på det sättet, men det pekar på hur komplexa samband är…
Tillbaks till bilar och transporter – dagens människor är vana vid den frihet bilen ger dem och det är nog svårt att få folk att gå tillbaka till en allt för mycket ”lägre” frihetsnivå. Utmaningen ligger kanske snarare i att med en någorlunda bibehållen frihetsnivå reducera effekterna av t.ex. transporter. En bättre utbyggd kollektivtrafik kan få folk att åka mindre bil, miljövänligare fordon, nya bränslen etc. kan minska utsläppen... Om skådare som ett community kan gå före är det naturligtvis också utmärkt!
Dock tror jag inte att det skulle gynna fåglarna om alla slutade skåda mha. bil – kanske i en idealvärld, men i praktiken skulle det bara leda till att det skådades mindre och att lokaler som ligger lite off, skulle bli mindre besökta. Jag vet att du Kristoffer ibland tagit dej ut till Kråkudden med buss och apostlahästar – all cred för det – men hur skulle bevakningen av sträcket på Kråkudden se ut om ingen åkte bil dit? För mej skulle det vara ett helt projekt att ta mej från Askim ut till Ersdalen, för att inte tala om hur lång tid det skulle ta. Bara ett exempel...
Håller förresten helt med Niklas om att mer ideella krafter och engagemang behövs, både lokalt och globalt. Detta är ett ständigt problem för GOF, där det ofta finns goda föresatser, men att sen hitta personer som har tid och engagemang är en helt annan, mycket svårare, sak...
2006-03-02 13:05:08
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Hej!
”Dä ä bare åk” som skidlegenden muttrade…
”Första portgången” vill tala om artikeln ”Du ser vad du äter” (Wirdheim, Anders, Vår fågelvärld 1/2006, s. 18-20). Wirdheim inleder med ”Du är vad du äter’, sa en gång en stor tänkare”. Vad jag känner till övertog Karl Marx denna tes från den tyske religionskritikern Ludwig Feuerbach. Jag hyser starka misstankar att Wirdheim avser den förstnämnde som ”en stor tänkare”. Eller?
Hursomhelst, grundbulten hos frasen ”du är vad du äter” är hos Marx att ”människan är vad de materiella produktionskrafterna gör henne till.” Eller annorlunda uttryckt; Vad kan du äta, vad kan du äga? På vilka sätt kan du påverka dina livsbetingelser? Wirdheims utmärkta artikel ger oss en vink om ett svar på den sistnämnda frågan genom en liten ändring- ”Du ser vad du äter.”
Jag vill dessutom tolka Wirdheims ändring (därmed indirekt Samuel Hansson, Vår fågelvärld 1/2006, s 6-17) att den enskilde individen i Sverige kan påverka men framförallt har en moralisk skyldighet att förändra sina ”livsbetingelserna”.
Att valet sedan är så ”oskyldigt” som vilket kött vi vill ha på middagsbordet knyter genast an det som Niklas Aronsson skriver under denna tråd ”mycket kunna räddas till våra barnbarn som vi väl också unnar en egen upplevelse?”. Gäller då resonemanget ovan privatbilismen? Nås samma slutsatser som i valet av kött?
Innan nästa ”port” tar vid vill jag uppmärksamma att avsikten är inte att förbinda eller på annat sätt anklaga Wirdheim (eller Hansson & Aronsson) politiska hemvist som vore de Marxister. Den politiska hemvisten är inte heller min egen. Jag är grön i hjärteroten!!
”Andra portgången..”
Markus du ställer flera intressanta frågor såsom; ”Har ett kryss ett instrumentellt värde?"
Hmm. Din fråga är knivig. I fågelsammanhang skulle det kunna betyda att ”krysset” har inget värde alls eftersom det blott representerar sig själv, krysset-i-sig kan vara vad som helst, värdet borde rimligen ligga vad krysset ”vinner” eller snarare vad det representerar, det vill säga fågeln.
Så kryssets enda värde ligger hos fågeln aldrig hos krysset självt. Lek med ord kan tyckas men din fråga antyder något väsentligt som alla ”kryssare” bör ställa sig – är fågeln eller krysset viktigast? Mycket intressant Markus (om jag nu tolkat din fråga rätt).
”Målgång..”
En annan fråga du ställer Markus ”Är det okej att skjuta fåglar i vetenskapens namn? Åtminstone ett typexemplar till museets samlingar, eller?”
Svaret kräver en ny tråd. Jag kan dock ge en vink ungefär var min utgångspunkt är; för mig handlar fågelskådning (-forskning) i hög grad om att när vi undersöker fåglars ekologi får vi också syn på oss själva. Vårt vara i och med naturen. Om vi skulle förbise oss själva, det vill säga att naturen och dess invånare blott vore objekt för studium som aldrig ställs i relation till människans vara vore det mycket olyckligt.
/Christer
2006-03-02 18:10:55
|
|
|
|
|
|
Markus Lagerqvist
|
|
Jodå Christer, visst har du tolkat min fråga om kryssets värde rätt. Är dock inte alltid så säker på att kryssets värde alltid ligger i vad det representerar – om detta nu är fågeln. Eller att det objektivt går att definiera kryssets värde på ett enda sätt. Jag är visst inne på att värdet ligger i vad krysset representerar – däremot är det knivigare att säga vad det är krysset representerar egentligen. Kan inte kryssets värde ligga i interaktionen skådare emellan? Alternativt hos fågeln! (Eller i definitionen av vad krysset representerar, i dessa dagar av splittande och DNA-tester…)
Vad jag menar är att kryssets värde kan korrelera med skådarens motivation.
Ser man skådandet enbart som en sport som handlar om att få fler kryss än andra skådare skulle krysset i sej totalt förlora sitt värde om skådaren hamnade själv på en öde ö utan kontakt med omvärlden – för denna skådare ligger kryssets värde inte i fågeln, eller ens upplevelsen av fågeln (snarare i upplevelse av att kryssa fågeln, eller t.o.m. i att få berätta om att man kryssat fågeln…). Fler kryss betyder mer prestige. Krysset är viktigare än fågeln. I så fall är det väl helt okej att använda uppspelningsapparatur under häckningstid, stöta beckasiner råkalla vinterdagar etc.
En annan skådare som hamnar på en annan öde ö kanske fortsätter ”kryssa” tropikfåglar och sulor i all sin ensamhet för att han uppskattar fåglarna i sej – kryssets värde ligger i fågeln. Fågeln är viktigare än krysset. Och inte är det då okej att stöta dvärgbeckasiner – bättre att tålmodigt vänta ut den, av hänsyn till individen.
För de flesta skådare ligger nog värdet någonstans däremellan, förhoppningsvis närmare det senare exemplet. Vill jag i alla fall tro…
Kanske ordvrängeri och hårklyveri, men om kryssets värde inte ligger i fågeln, varför skulle man då som skådare bry sej om att följa ”konventionell skådaretik”???
Kanske för att bli accepterad av skådarkollektivet – inte för att man bryr sej om fågeln? Kanske gott så? Den ”konventionella skådaretiken” fyller i alla fall sitt tänkta syfte då. I alla fall så länge det finns en risk att bli tagen på bar gärning med att inte följa gängse skådaretik…
2006-03-02 19:36:29
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Ja, det är allt lite projektartat att åka kollektivt. Jag har följt framför allt vårsträcket vid Hönö regelbundet sedan 2001 (med undantag för i fjol då jobbet tog för stor plats) och jag har nästan uteslutande åkt buss dit från Kungssten. Ja, att man orkar... En vecka under goda sträckperioder kan se ut så här: Upp 04:30 och iväg till Hönö. Skåda där några timmar och sedan åka till jobbet så att jag är där runt 13-tiden och sedan får jag köra på där till ca 21:00. Vem sa att arbetsförhållanden var hårdare förr i världen? ;) Nej, skämt åsido, jag vill nog mer säga att det mesta går om man bara vill. Jag har t o m hört talas om skådare som har cyklat från Gbg till Öland!! Då är kanske en del regelbundna bussresor tämligen lite att komma med kanske... ;)
Jag tycker att du verkar ha en god syn på ditt bilanvändande, Markus. Det viktiga tror jag är att man funderar lite innan man väljer bilen. Ofta möter man ju skådare på lokaler som kört bil bara några kvarter från bostaden till fågellokalen. Varför väljer man bilen då? Är det verkligen nödvändigt?
Däremot kan jag inte riktigt se på vilket sätt varken backsvalorna eller barnbarn skulle gynnas av att du väljer att köra bil till mötet, Niklas? Mötet i sig kan säkert gynna backsvalorna, men ditt val av transportmedel tror jag inte gynnar någondera. Jag tror dessutom att den klimatförändring som många forskare talar om och som till viss del beror på biltrafiken kommer att skada både ekosystem och framtida människogenerationer ganska rejält på sikt.
När det gäller kryssdiskussionen så följer jag den med stort intresse även om jag inte själv prioriterar kryss något nämnvärt. Jag har så svårt att förstå hur man kan lägga flera timmar i en bil, t o r till Öland, för att ex-vis titta på en vadare i ett par sekunder, men vi är ju alla olika och det är förmodligen inte många som begriper sig på hur man kan åka buss till Hönö tidigt på morgonen före jobbet heller. Det är väl kanske det som är det underbara med skådandet att det finns lika många inriktningar som fågelarter (ja, i alla fall fågelarter vid mitt fågelbord) och det viktiga är väl att vi respekterar och glädjs med varandra. Så länge vi inte skadar fåglarna bara... Må väl!
2006-03-02 22:33:04
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Sorry, jag glömde igen...
Mycket tänkvärda kommentarer om Wirdheims mycket eminenta artikel, Christer. För egen del kallade jag mig djurvän i många år innan jag inte längre kunde förklara för mig själv hur jag i en mening kunde kalla mig för djurvän samtidigt som jag satt med en bit ko på en gaffel. Det höll helt enkelt inte längre och därför byttes kon ut mot något annat, men även här värderar vi ju olika utifrån oss själva och det är ju svårt att säga att någon annan gör "rätt eller fel". Det viktiga är ju att man själv finner en linje som funkar för sig själv. Men, återigen, bara man inte skadar fåglarna...
2006-03-02 22:40:54
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Vad jag menar Kristoffer, vilket jag tror du också förstår, är att viss skadlig verksamhet kan accepteras om summan av nyttan som blir resultatet av additionen är positiv.
Låt mig ställa det hela på sin spets: Konsekvensen av ditt resonemang tycker jag blir att vi bör lägga ner de polarforskningsexpeditioner där forskare körs med koldioxidutsläppande farkoster till olika avlägsna platser, eftersom det är skadligt.
Jag säger inte med detta att mitt möte med hamnen hölls vid Antarktis, men jag tycker ändå att resonemanget håller streck. Ibland måste man acceptera en viss skada om det gagnar ett större intresse.
Självklart bör bilåkande reduceras så mycket som möjligt i övrigt, men idag finns ju faktiskt miljöbilar som ett alternativ.
Christer! Jag tror du grenslade en port på väg ner. ;-)
2006-03-02 22:49:24
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Jo, Niklas, men det finns ju inget som säger att inte summan av additionen kan bli större och det jag menar är att man faktiskt kan påverka det i ganska stor utsträckning och att det inte behöver betyda enorma uppoffringar (befinner man sig på Antarktis så kanske man dock kan "förhandla sig till" mindre summor?) ;)
Visst kan man hårddra båda våra resonemang till det absurdas gräns, men det viktiga är att vi är överens i sakfrågan vilket jag tror att vi är, för det viktiga är, som jag ser det, att fåglar, barnbarn och andra organismer får en hyfsad framtid på denna planet. Jag är dock skeptisk till om de verkligen kommer att få det. Och som du skrev tidigare så skriver jag det gärna igen för jag håller med dig till 100%: "Tänk om alla skådare som gärna gör vad som helst för en egen upplevelse kunde lägga en tiondel av den tiden på att engagera sig i naturvård..." Det känns inte heller som en enorm uppoffring. Må väl!
2006-03-02 23:17:39
|
|
|
|
|
|
Ingemar Åhlund
|
|
För att återgå till det ursprungliga ämnet: förra året började jag använda bandspelare för att på ett effektivare sätt försöka hitta mindre hackspett i Bohuslän. Efter att ha överlagt med Ulf Wiktander (som forskade på arten i många år), Matti Åhlund m fl så tog jag efter mycken tvekan detta steg. Och resultatet blev fantastiskt, långt bättre än jag kunde drömt om. Så fort jag lokaliserat en fågel eller ett par så avbröt jag uppspelningen för att minimera ev. störning. Det är ju svårt att avgöra om detta störde hackspettarna (det föreföll oftast som om det inte utgjorde någon störning), men jag tyckte att det kunde vara ok med tanke på syftet: att kartlägga artens utbredning i landskapet.
När det gäller sådana syften tycker jag att det kan vara befogat att med urskillning använda uppspelningar, men om det enbart är för att "få igång" en fågel för ett ev. kryss etc så tycker jag nog att man borde avstå. Varför riskera att störa fåglarna (och sina medskådare!) i onödan?
2006-03-04 06:28:22
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
Inte för att försvara banduppspelningar men att bara spela upp för att få ett kryss kan vara lika bra för kartläggning av revir som systematisk inventering. Alltså om man åker runt på massa platser för att kryssa av Pärluggla och till slut hittar en som sedan rapporteras.
Det som dock bör undvikas är frekvent banduppspelning i kända revir, handlar det däremot om uppspelning i marker där det är okänt om det finns något revir är det varken bättre eller sämre än Ingemars syfte, även om man bara är ute efter krysset.
2006-03-05 10:59:21
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Personligen tycker inte jag att Magnus resonemang håller och jag tycker inte att man bör använda bandspelare överhuvud taget när det gäller uggleskådning nattetid. För hur kan du veta, Magnus, att inte din bandspelare "kryssas" av en skådare på en näraliggande grusväg? Vill du bidra till att en "bandspelarpärluggla" hamnar på någon annans krysslista eller skulle du själv vilja rapportera in en "bandspelarpärluggla"? Jag nämner pärlugglan eftersom du själv använder pärluggla som exempel i ditt senaste inlägg.
Sedan kan man fortsätta resonemanget kring vad som är "kända" revir och för vem dessa revir är kända. Som jag ser det så är dessa revir definitivt alltid kända för fåglarna, även om de är okända för oss, och det är väl det som är det viktiga. Att legitimera bandspelare bara för att få kryssa en art tycker inte jag är ok. Jag är också tveksam till att använda bandspelare för att underlätta letandet efter hackspelattar i Ingemars syfte. Jag tror att det går ganska lätt att finna dessa hackspettar även utan bandspelare om man bara ger det lite tid. Må väl!
2006-03-05 11:57:00
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
Jag trodde jag var tydlig nog, syftet var att visa att det inte hade någon betydelse om man spelar för att få kryss eller för att inventera, jag sa aldrig att det var okej eller inte att använda bandspelare i pärlugglefallet.
Om det bara är fågeln som känner till sitt revir gör det ingen som helst nytta för t.ex. atlasinventeringen.
2006-03-05 17:03:16
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Häromkvällen var jag ute i syfte att lyssna på pärluggla. Vissa kallar det lite föraktfullt för att kryssa. Jag själv ser det kanske mer som en naturupplevelse som man gärna vill unna sig ibland. På ett ställe långt ute i skogen, där jag tror att jag var helt ensam, dristade jag mig till att vissla som en spelande pärluggla (jag tror att jag kan härma en pärluggla hyfsat), och till min förvåning och glädje satte en pärluggla igång att spela med full frenesi.
Nu är frågan, har jag burit mig illa åt eller kan mitt uppträdande klara en etisk prövning? Är det mer acceptabelt att försöka härma en fågel med det vi själva är skapade med än att använda en bandspelare?
Det har alltid roat mig att försöka härma fåglar, för att se om och hur de reagerar. Men, nu är frågan, bör jag lägga av med detta ofog, det kanske kan påverka de utsatta fåglarna negativt. Vad säger du, Kristoffer?
2006-03-06 05:17:49
|
|
|
|
|
|
Ingemar Åhlund
|
|
Anledningen att jag började använda banduppspelningar var just att jag under flera års letande efter mindre hackspett fått MYCKET magra resultat. Utdelningen med banduppspelning var närmast sensationell.
2006-03-06 06:29:14
|
|
|
|
|
|
Björn Dellming
|
|
Jag tycker syftet med uppspelningen/härmningen är det intressanta. Är det enbart i kryssyfte, kanske man kan diskutera det, men om det även för nåt gott med sig som att t.ex ett nytt pärlugglerevir hittas så tycker jag att det har varit ett positivt utfall. Om man däremot får en ruvande fågel att lämna ägg/ungar för charmören på bandspelaren så är det ju riktigt illa.
Jag tycker alltså det är OK att använda inspelningar ibland, beroende på syftet, bara man inte gör det till en vana! Om inte annat så kan man ju bli lat av det och dumpar det traditionella kikarspanandet för att istället sätta på bandaren och vänta på att fågeln ska landa framför näsan på en. Låter man det gå så långt så tycker jag man har missat poängen med fågelskådning helt, men förhoppningsvis gör ingen på detta sätt.
Använd alltså tekniken med förnuft och glöm inte att skåda :)
2006-03-06 11:28:35
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Hej Uno!
De allra flesta människor (undertecknad inräknad) är genuint osäkra på vad som är ett förnuftigt handlande.
Inte sällan uppstår ett moraliskt "tomrum" i vårt möte med fåglar.
Om vi därtill är ärliga mot oss själva så bidrar vi alla till stolligheter, för egen del har jag tidigare stött dvärgbeckasiner mitt i vintern, det händer -sällsynt - att jag nyttjar bil och till och med taxi i samband skådning. Och så vidare.
Jag vill dock tolka poängen, eller kärnfrågan, under denna tråd, att närhelst egennyttan och "skådaretiken" kolliderar, så väljer de allra flesta egennyttan, det sker inte av illvilja eller håglöshet, utan för att vi är "genuint osäkra" på vad som är korrekt.
Så din fråga "har jag burit mig illa åt eller kan mitt uppträdande klara en etisk prövning?" knyter an Leif Klinteroths fråga " hur vill vi ha det?" I mina ögon försöker samtliga inlägg under denna tråd besvara denna huvudfråga, därtill med tilläget "hur bör vi handla?" Perspektiven varierar som vi har sett.
"Skådaretik" handlar inte enligt mig om att sitta obekvämt på en stubbe, eller om det är (o-)tillåtet att bruka "det vi själva är skapade med", eller att den skall hota våra personliga intressen eller önskemål när vi skådar. Nej snarare handlar "skådaretik" - i mina ögon - om ett synsätt som ger reflektion och eftertanke en central roll i etiska skådarbeslut.
/Christer
2006-03-06 15:50:18
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Hej!
Jag ska svara kort då jag befinner mig på en rast på jobbet och jag har problem med datorn hemma... :(
Uno frågar mig om vad jag har för åsikt om att han står och visslar i skogen och jag kan väl säga att jag inte bryr mig sådär väldigt mycket om det. Personligen har jag vid två tillfällen varit med om att vissla igång ugglor, vad jag kan minnas, och jag kan väl inte säga att någon av gångerna gav någon större naturupplevelse så därför slutade jag helt med det och har inte sysslat med sådant på många år. Jag föredrar själv att stå på ex-vis en grusväg och invänta ugglan, men vi är ju alla olika.
Personligen tror jag att det kan skapa ett problem om många skådare åker runt på grusvägarna och visslar eller använder bandspelare för hur ska man då säkert veta att det verkligen är en uggla som svarar? Det kanske är en bandspelare eller någon annan som, likt Uno, står och visslar på en annan grusväg? Det skulle dessutom säkert kunna ge många felaktiga uggle"revir" i statistiken. Frågan är kanske vad dessa "revir" är värda och hur ofta dessa förekommer i offentliga sammanhang. Kan du exempelvis utesluta att du inte fick svar av en bandspelare, Uno?
Jag återkommer angående svar i den andra tråden när jag får tid och ordning på min dator hemma. Jag vill dessutom passa på att nämna att jag tycker att många inlägg i denna tråd har varit väldigt läsvärda med många intressanta frågeställnigar och tankar. Må väl!
2006-03-06 18:35:33
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Först skall jag bara svara kort på Kristoffers fråga om jag är säker på att jag inte fick svar av en bandspelare. Den här gången var bandspelare lätt att utesluta, då en sådan knappast skulle "gå igång" på en hes vissling, först på ena sidan av en vägkorsning för att sedan i mörkret snabbt förflytta sig över till andra sidan av samma korsning, och där fortsätta att vissla intensivt.
För det mesta är det inga problem att skilja på en "bandspelaruggla" och en riktig uggla, om man bara ger sig tid att lyssna. Den förra brukar förr eller senare avslöja sig genom en identisk slinga med exakt samma strofer och pauser.
För att ta min episod med pärlugglan som exempel, så bekymrar jag mig inte det minsta för att jag med mitt beteende skulle ha lurat andra skådare, för det anser jag på mycket goda grunder helt uteslutet i mitt fall. Det som fortfarande bekymrar mig lite är om mitt uppträdande gentemot ugglan rent etiskt är försvarbart, och om det då är skillnad på om det hela ingår i en seriöst upplagd inventering typ Atlasinventeringen eller om man även kan tillåta sig en "luring" i samband med ren nöjesskådning.
Själv har jag redan tagit ställning. Jag tillåter mig själv att försöka härma fåglar närhelst "andan faller på", men jag är ändå intresserad av synpunkter på, om det kan anses etiskt försvarbart. När det gäller bandspelare är jag mer restriktiv och använder det ogärna vid ren nöjesskådning, men accepterar att det används för fångst av fåglar vid ringmärkning och i samband med inventeringar av den typ som Ingemar Åhlund tidigare beskrev i denna tråd.
2006-03-07 04:40:54
|
|
|
|
|
|
Markus Lagerqvist
|
|
En liten undran; är det någon principiell (etisk) skillnad mellan att vissla som t.ex. en sparvuggla eller att spela upp en inspelad sparvuggla??
Jag valde sparvuggla som exempel eftersom det är en enkel art att härma, där en duktig visslare nog kan lura både uggla och andra skådare. (Något jag själv inte skulle klara då vissla inte tillhör en av mina talanger.)
2006-03-07 06:58:00
|
|
|
|
|
|
Lars Eric Rahm
|
|
Jag hade tänkt hålla mig utanför diskussionen men jag tror ändå jag skall formulera några tankar eftersom jag gått här hemma och funderat över det som skrivs. Jag tror debatten kring hur vi uppträder under skådning är viktig, just för att det inte finns objektiva gränser för vad som rätt och fel ur ett skådaretiskt perspektiv.
Vi har svensk lagstiftning, den är vi satta att följa. Några av oss är medlemmar i någon fågelskådarförening där etiska regler formulerats (t ex Club 300). Dessa regler har vi medlemmar, i och med vårt medlemskap, lovat att följa. Utöver detta kan jag inte se att det finns allmängiltiga regler som gäller för oss skådare. På det viset har jag också svårt att klandra någon som bryter mot en regel som jag själv har satt upp för mitt eget skådande. Men jag kan ha synpunkter. Och jag måste respektera de som har synpunkter på mitt eget skådande.
Vi skådar med olika inriktningar och har olika intressen som drivkrafter. Några exempel oerhört generaliserat: vetenskapliga studier, kryssare, mänsklig gemenskap, fotografering fågelbordsskådning. I grunden kan jag inte se att den ena typen av skådning är en bättre eller sämre form än den andra. Kanhända innebär t ex kryssning mer bilkörning än sträckräkning på hemmalokalen. Den ger därmed upphov till mer utsläpp från fossila bränslen och blir då också mer ”miljöförstörande”. Men det i sig gör inte kryssningen sämre som skådarinriktning och skådarintresse. En jämförelse, kanske lite haltande men ändå, att följa med ett allsvenskt fotbollslag som supporter runt Sverige är varken bättre eller sämre fotbollsintresse än den som väljer att följa något lag i division 5 som spelar alla sina matcher i närområdet.
Däremot har vi egna värderingar (t ex etiska, religiösa eller politiska) som styr hur vi utövar vårt fågelskådarintresse. Sådana värderingar kan påverka hur mycket vi kör bil, hur gärna vi stöter en fågel, hur mycket vi accepterar att locka på en fågel, hur gärna vi rapporterar en ovanlig fågel mm. Dessa egna värderingar gör också att vi ibland tycker att andra skådare uppträder på ett felaktigt eller dumdristigt sätt.
Jag tror att vi kan enas kring att vi på något vis har ett ansvar gentemot andra människor (t ex skådare) och dessutom ett ansvar gentemot naturen (t ex fåglarna). Ibland kan dessa intressen hamna i konflikt. Ett sätt att visa ansvar gentemot andra skådare KAN vara att meddela var en intressant fågel finns. Ett ansvar mot denna fågel KAN vara att inte meddela dess existens till andra skådare. Visst uppstår det dilemman?
En knäckfråga när jag funderat på vad som blir okej eller inte okej i min egen skådning, är hur min egen glädje och tillfredsställelse skall värderas kontra den störning fåglarna utsätts för. Är det okej att gå längs en strand för att det är en sån härlig naturupplevelse, samtidigt som änder och vadare störs av promenaden? Nej, säger någon. Ja, säger någon annan. Är det okej att stöta en dvärgbeckasin för att få ett kryss? Kan jag som fågelvän äta kyckling? Visst saknas det självklara svar på dessa och liknande frågor? Men några av oss har säkert värderingar som gör det personliga svaret enkelt på sådana frågor. Men vi har kanske inte samma svar!
Både nu och i framtiden måste det kanske finnas utrymme för olika åsikter och därmed också ett överseende med att skådare uppträder olika. Därmed inte sagt att debatten skall upphöra. Tvärtom, den är både viktig och bra. Skulle det t ex inte vara bra om debatten leder till att skådarföreningar formulerar etiska regler. (Vad jag tror mig veta saknas ofta det.) Då uppstår lite av det rättesnöre som många frågar efter.
Till sist. I ansvaret gentemot andra människor och naturen ligger ett hänsynstagande. Detta hänsynstagande hindrar oss självklart från att skåda utan att reflektera och får till följd att det absolut inte är fritt fram för alla former av udda skådargepp. Tycker jag!
2006-03-07 08:47:10
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Hej!
Följande inlägg blir en smula låååångt. Förhoppningsvis orkar ni läsa.
Min diskussion gör bland annat ett försök besvara direkt och indirekt Unos ”själv har jag redan tagit ställning. Jag tillåter mig själv att försöka härma fåglar närhelst "andan faller på", men jag är ändå intresserad av synpunkter på, om det kan anses etiskt försvarbart” samt Lars Erics resonemang och slutsatser att kryssning med bil ger upphov till ”miljöförstörande../../ Men det i sig gör inte kryssningen sämre som skådarinriktning och skådarintresse”.
Inledningsvis, en anmärkning är på sin plats, det vill säga huvudmotivet i min diskussion vill lyfta fram reflektion och eftertanke som en central roll inom den normativa etiken. Vad är då exempel på normativ etik? Allemansrätten fungerar i sammanhanget utmärkt som modell, den försöker bland annat ställa upp generella principer som kan besvara ”hur vi bör handla?” i olika situationer i naturen.
Genom att ställa upp principer eller regler om man så vill, medför allemansrätten ”frihet under ansvar”, eller annorlunda uttryckt; ansvaret har en frihetsbegränsning som innebär ”en begränsad rätt för var och en att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet; mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor ute i naturen. Naturvårdsverket har sammanfattat allemansrätten i orden Inte störa - Inte förstöra. (naturvardsverket.se/allemansratten/).
Vad innebär då ”frihet under ansvar” eller ”ansvar med frihetsbegränsning” i Lars Eric resonemang? Att bruka privatbil i samband med fågelskådning skulle kunna sammanfattas just som ”frihet under ansvar”. Nu framträder genast en fråga – vad innebär det? Om vi istället vänder på ”myntet”, innebär ”ansvar med frihetsbegränsning” något mer än trafikregler?
Vi dröjer nu ett ögonblick och tar del av de åtskilliga mätbara vetenskapliga bevis som håller bland annat bilindustrin ansvarig för betydande utsläpp i atmosfären, då inser vi genast – rimligen - att bilismen generellt bidrar till en klimatförändring som äventyrar miljontals liv i framtiden. Vilket ansvar eller frihet har vi då i våra personliga val att motverka detta?
Vad innebär då ”frihet under ansvar” på Unos undran? Att härma en uggla skulle kunna sammanfattas just som ”frihet under ansvar”. Nu framträder genast en fråga – vad innebär det? Om vi istället vänder på ”myntet”, innebär ”ansvar med frihetsbegränsning” något mer än allemansrätten?
Vi dröjer nu ett ögonblick och försöker ta del av de mätbara vetenskapliga bevis som håller busvisslande fågelskådare ansvariga för betydande ”lätesutsläpp” i skog och mark, inser vi då genast att ”lätesutsläppen” bidrar till förändring som äventyrar miljontals fågelliv i framtiden? Svaret på den frågan är sannolikt NEJ!
Var tog ugglan vägen? Vete sjutton. Den hade troligen "personligt intresse" att dra till Bollebygd : )
/Christer
2006-03-07 18:17:19
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Ja, det är ju klart att en bandspelare inte "går igång" på ditt visslande, Uno. Självklart! Ursäkta att jag uttryckte mig otydligt.
Om vi dock leker med tanken att det står en skådare och visslar på en grusväg så kanske en skådare med bandspelare blir så överlycklig av att han hör denna vissling som han givetvis associerar till pärluggla att han startar sin bandspelare för att få bättre "fart" på "pärlugglan". I en annan, närliggande del, av skogen kanske en annan skådare också hör visslingen och själv inleder några visslingar ungefär samtidigt som "bandspelarpärlugglan" är nöjd med det han hört och lämnar lokalen. Då står hypotetiskt sett två skådare kvar och visslar till varandra i mörkret! Ja, visst drar jag detta ganska långt, men är det helt omöjligt att sådana här scenarier kan uppstå om man bestämmer sig för att det är ok att vissla igång ugglor i skogen? För min del skulle jag ganska lätt kunna se Monty Python-gänget göra en tämligen underhållande sketsch av det hela. Både med och utan "riktig" uggla faktiskt... ;) Kontentan av det hela skulle dessutom kunna bli så "illa" att samtliga tre skådare åker hem och rapporterar en spelande pärluggla från samma lokal trots att det i själva verket inte förekommer en enda pärluggla i området!
För vana öron tror jag, precis som Uno, att det säkert oftast kan gå att urskilja en "falsk" uggla som hörs genom en bandspelare eller genom skådares visslingar, men för alla de ovana öron som säkert är lika vanliga i marsmörkret som de vana öronen så tycker jag att det är lite väl magstarkt att generellt påstå att det för det mesta inte är några problem att urskilja skillnaden mellan en "bandspelaruggla" och en riktig uggla. Go natt!
2006-03-09 00:36:05
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Magstarkt eller inte, jag vidhåller att "För det mesta är det inga problem att skilja på en "bandspelaruggla" och en riktig uggla, om man bara ger sig tid att lyssna." Alltså jag vill åter betona "om man bara ger sig tid att lyssna". Om de "ovana öron" som du omnämner bara är ute efter ett snabbt kryss och därefter fort rusar vidare, så kan det givetvis uppstå problem.
Att mitt uppträdande i samband med fall likt pärlugglan gentemot andra skådare inte kan anses som försvarbart, i de fall där ditt hypotetiska exempel skulle vara för handen, accepterar jag. Men Kristoffer, det jag är mest nyfiken på, och där du ännu inte gett dina synpunkter, är om mitt uppträdande gentemot pärlugglan kan anses som etiskt försvarbart. Var går gränsen för hur mycket man får "reta" en fågel med härmningar?
2006-03-09 10:28:54
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Jag kan inte svara på din fråga, Uno, eftersom jag inte vet hur stor skada (om det överhuvud taget gör någon skada)man gör om man visslar i skogen. Eftersom jag inte vet det, och även med risk för att "lura" andra skådare, så undviker jag att vissla och använda bandspelare.
Redan i inledningen av denna tråd efterlyste jag studier som kunde svara på eventuella "skador" pga härmningar och liknande, men jag har inte sett någon som föreslagit någon studie kring detta. Jag har dock svårt att förstå att fåglarna skulle ta mindre skada av visslingar (som du ägnar dig åt) än av bandspelare (som du tar avstånd från om jag förstår dig rätt). Den eventuella skadan bör nog vara densamma om man visslar eller spelar upp en "bandspelaruggla", tror jag. Resultat av studier kring hur fåglar påverkas av härmningar mm vore kul att få läsa så jag får väl ställa frågan en gång till om någon känner till något kring detta? Må väl!
2006-03-09 10:59:24
|
|
|
|
|
|
Daniel Isaksson
|
|
J-O Helldin vid Grimsö forskningsstation har på Naturvårdsverkets uppdrag sammanställt en del om fåglar och störning. Rapporten finns som pdf på länken nedan.
http://www.naturvardsverket.se/bokhandeln/pdf/620-5351-5.pdf
Tyvärr hittade jag inget om just störning från uppspelade läten.
Sökte lite på vetenskapliga databaser men fann inget av direkt intresse. Att locka fåglar med inspelade läten används ofta i vetenskapliga studier för att exv. inventera. Man använder det också för att simulera en inkräktare i en annan fågels revir för att undersöka revirförsvar. Men, någon kvantifiering av negativa effekter av det har jag inte hittat.
Skulle tro att i de flesta fall är påverkan på fågeln försumbar jämfört med alla andra störningskällor såsom predatorer och konkurrenter av den egna arten.
2006-03-09 15:00:07
|
|
|
|
|
|
Uno Unger
|
|
Vill bara kort svara på din fråga, Kristoffer, om jag gör skillnad på bandspelare och egenproducerad vissling. Nej det gör jag inte. Vad jag menade, var att jag själv är mer restriktiv vid användandet av bandspelare vid ren nöjesskådning, men jag tror naturligtvis inte att det för fågelns del gör någon skillnad om man visslar eller använder bandspelare.
2006-03-10 06:31:48
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
