|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kryssa lugnt...
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Afton!
Storm i ett vattenglas. Ingalunda att det är bränningarnas strävan att kapsejsa glaset. Nej, det är vänskapliga böljor som vill skvalpa lite om uppdateringar av fågel-kryss-listor på nätet.
Vi inleder med Club 300. Under sektionen ”listarkivet” står att läsa följande:
”Målsättningen är självfallet att här på hemsidan redovisa så aktuella och jämförbara listor som möjligt, men det kräver att medlemmarna omgående själva rapporterar in sina nya kryssuppgifter till oss. Se därför till så att Du - och dina kamrater - uppdaterar löpande!”
Efterlevs denna rekommendation? I mina ögon är inte så fallet, en svävande formulering ”omgående” åstadkommer troligen semantiska bekymmer. Ett ”ordberg” tar betydelselärans tidsrymd genom skilda promenader i anspråk. En minut, en timme, en dag, en vecka, en månad eller ett helt kalenderår åtföljs av händelser, goda omständigheter som berättar orsaken till dröjsmålet…
Vi avslutar med kustobsars listor. Angår Club 300:s inrådan dessa? Vad gäller exempelvis för Halland, Bohuslän eller den pågående Göteborgsjakten 2005?
/Christer
2005-10-18 22:29:09
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
I den bästa av världar skulle samtligas kryss och listor uppdateras samtidigt som man ser en ny fågel men dit har vi inte kommit rent tekniskt ännu :)
Dock är det ju alltid roligast åtminstone för de som ligger med på listorna att ens konkurrenter har en uppdaterad lista att jämföra sin egen mot.
Vi har dock inga förhållningsregler om när man skall uppdatera sina listor, utan det får var och en sköta själva, eventuellt med vissa påtryckningar från konkurrenter som undrar ;)
2005-10-18 22:41:36
|
|
|
|
|
|
Pär Lydmark
|
|
Vi har väl inte några specificerade direktiv, men det är naturligtvis så att en lista aldrig blir roligare än listans deltagare gör den. Det optimala vore såklart om alla uppdaterade löpande så fort de fick en ny art, men att tvinga folk till uppdatering är nog svårt. Det hänger väl mycket på den enskilde personens intresse i den aktuella listan. Så det blir nog oundvikligen lite haltande på sina håll...
2005-10-18 22:42:40
|
|
|
|
|
|
Pär Lydmark
|
|
He he, vi svarade visst samtidigt på den Magnus...
2005-10-18 22:43:33
|
|
|
|
|
|
Christer Fält
|
|
Go förmiddag!
Storm i ett annat vattenglas. Går inte omkull, kamratlig är dyningarna likaså när det gäller talet om Back-Step på fågelarter. Under sektionen ”kryssregler” vid Club 300:s hemsida står att läsa följande:
”2. Sverigelistan
2.2 Endast observationer som godkänts av Rk får räknas.”
Efterlevs denna skyldighet? I mina ögon är inte så fallet, är bekant med åtskilliga fall där arter blivit underkända av Rk, likafullt förekommer de på Club 300:s offentliga nätlistor.
Ur hatten hämtar jag ett exempel; Iberisk gransångare Lönestig, Halland är vad jag känner till inte godkänd, den är avlägsnad från min Sverigelista, andra skådare har den likafullt kvar.
Sålunda. Har jag fått det ovan sagda om bakfoten? Är det till exempel i sin ordning att blunda för Rk:s 2.2? Vad gäller..?
/Christer
2005-10-19 11:18:45
|
|
|
|
|
|
Mikael Nord
|
|
Angående den iberiska så tror jag inte ens att den rapporterades ? Fåglar som ej är underkända räknas till den dag de blir underkända. Har för mig att detta gäller i ett år från observationen ? Huruvida den kommer att rapporteras eller ej har jag ingen aning om. Enligt tester på insamlad fjäder var väl morsan någon gång bakåt i tiden en collybita. Hade testet ändå stämt bra kunde ju farsan varit collybita då det inte går att avgöra vem farsan är till fågeln. Med andra ord kan man få en fingervisning men aldrig helt säkert.....
2005-10-19 11:46:45
|
|
|
|
|
|
Pär Lydmark
|
|
Jag har för mig att rapport skickades in på den iberiska gransångaren, men att Rk valde att bordlägga observationen förra höstmötet, och även i våras. Vad de väntar på eller utreder vet jag inte exakt. Eller när en dom kommer. Men om jag tolkat det hela rätt får man räkna observationer medan de är bordlagda? Jag har nog själv kvar den på min lista hos C3 i väntan på dom från Rk. Kanske Uno kan komplettera/rätta med statusen på denna rapport hos Rk?
2005-10-19 13:50:15
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Så här skrev Rk för nästan exakt ett år sedan (nov 2004):
" Rk har fortfarande inte fått in någon rapport av den iberiska gransångare som höll till i Lönestig Halland våren 2004. Fågeln har debatterats flitigt och Rk är mycket intresserad av att få in så mycket uppgifter som möjligt framför allt vad gäller sång och lockläte."
Mycket talar väl för att inget har hänt sen dess. Har kollat det enda protokoll som kommer efter detta och som ligger ute på nätet och där finns ingen iberisk nämnd.
Om så är fallet och det dessutom är som Mikael Nord säger (var har du hört det?), så har det ju gått ett och ett halvt år sen observationen och därmed ska ju alla som uppdaterat Lönestig-fågeln backsteppa denna.
Och det är rätt många faktiskt!
2005-10-21 20:17:39
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Intressanta frågor. För egen del har jag fascinerats av den stora folkrörelse som vuxit fram inom skådarleden där många skådare åker land och rike runt för att se nya arter. Numera ser man t o m bilder på långa skådarköer till fågeltornen för att man ska kunna se de exklusiva arterna. Rena folkfesten! Man minns ju inte för så länge sedan, inte långt före sökarnas tid, hur man hörde rykten osv. ja, tiderna förändras ständigt och tur är väl det?
För egen del har jag alltid undrat hur dessa listor verkligen kan vara jämförbara när listorna numera i flera fall innehåller en bra bit över 400 arter! Jag tänker då kanske främst på Club300:s generella regel.
1. Generell regel.
För att en art skall få räknas skall man ha sett arten så väl att man själv kan göra en säker artbestämning med hjälp av sina egna observationer. Detta hindrar inte att artbestämningen görs i efterhand, t ex efter litteraturstudier. Kan en säker artbestämning göras på lätet räcker det med att höra en art för att få räkna den.
Man kan väl ta vadarsvalan på Ängsnäset som exempel här. Hur många skådare kan verkligen hävda att de kunde artbestämma den fågeln till orientvadarsvala "genom egna observationer"? För min egen del skulle jag aldrig kunna kryssa den på en lista jag skulle jämföra med andra listor om jag skulle följa den generella regeln till 100%. Hur ligger det till med dessa kriterier egentligen? Har jag missförstått något? Jag är tacksam om någon i så fall kan läma ett klargörande hur hårt man måste hålla på den generella regeln. Tas den ur spel om rk godkänner arten?Man kanske snart skickar in sin lista... :) Må väl!
2005-10-27 22:06:48
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Det är kanske att ta till stora ord, men om gårdagens folkrörelser handlade om orättvisor och inflytande (t.ex. nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen), kretsar dagens folkrörelser om upplevelser (tex golfrörelsen och skådarrörelsen)
Utan en önskan att dela med sig och frottera sig i gemensamma minnen om en blåsdag på Hönö eller en tygeltärna i Bohuslän hade inte Club300 blivit den framgång den är.
Club300 är svaret på en önskan hos allt fler att uppleva en social gemenskap kring fåglar i allmänhet, och ovanliga fåglar i synnerhet.
Teknikutvecklingen har också spelat Club300 i händerna. I det sociala spelet mellan människor är jämförelser en naturlig del. Vi berättar om vilka vi är genom att tala om tidigare erfarenheter, det kan ju vara jobb eller förhållanden eller vad som helst. Vi skådare talar om fåglar.
För att göra jämförelserna så rättvisa som möjligt finns det regler. Naturligtvis helt omöjliga att leva upp till bokstavligen. Så långt är Kristoffer helt rätt ute. Men man bör inte underskatta det sociala tryck som skapas kring besvärliga fåglar och som leder till att det blir legitimt eller inte att kryssa en viss fågel. Så har till exempel skådarkollektivet bestämt att det är okej att kryssa orientvadarsvalan, trots att det strider mot vad som står i reglerna.
Om en individ bryter mot det sociala trycket eller det som anses legitimt, kommer denne att tappa trovärdighet, vilken i sin tur är mycket svår att återfå. Det gör att de flesta fogar sig i fållan och håller sig till en tolkning av reglerna som kollektivet anser rimlig. Dessutom finns det en instans i Club300, som heter listkommittén, vars uppgift är att berätta vilka fåglar som är kryssbara eller inte. Men de kan såklart inte lägga sig i vad en enskild skådare kan ha sett eller inte av en balearisk lira.
På samma sätt som bara mycket få fuskar i golf, trots att det är jättelätt att putta till bollen till ett mer fördelaktigt läge innan man ska slå, är det, enligt min mening, ovanligt att det fuskas bland skådarna.
Sen, för att komplicera det, finns det en psykologisk aspekt av det också. Skådare som tror att det ser en viss fågel, och är helt övertygade om det. Bara man inte tror man håller på vetenskap så funkar det faktiskt!
Ser fram emot att se dina listor Kristoffer!
2005-10-28 10:29:29
|
|
|
|
|
|
Thomas Karlsohn
|
|
En mycket intressant diskussion det här, om listor, regler och skådandets socialpsykologi. När det gäller listor tror jag som Niklas att jämförelser och listor i grunden är en ungefärlig verksamhet, även om man naturligtvis alltid måste förhålla sig till skådarkollektivet och till ett antal gemensamma regler. Det som gör artbestämning av fåglar så intressant och komplicerad är ju att det i stor utsträckning handlar om ett slags naturvetenskaplig exakthet, men att exaktheten samtidigt har en gräns. Vid denna gräns finner vi fåglar som orientvadarsvalan på Ängsnäset. Fältbestämning av sådana fåglar tycks vara en fråga om rimlighetsbedömning, tolkning och mellanmänskliga överenskommelser om vad som kan tänkas vara sant. Jag kryssade själv vadarsvalan i samband med att jag tog del av debatten och skriverierna kring fågeln, alltså ”efter litteraturstudier”. Det verkade helt enkelt rimligt, om än inte fullständigt klockrent.
Även i vardagsskådandet är rimlighetsbedömingarna ständigt närvarande. Vi säger ju till exempel ofta ”tornfalk” utan att riktigt veta att det inte rör sig om en rödfalk. Ibland får man till och med ett årskryss på det sättet, trots man egentligen inte helt och hållet gjort en ”säker bestämning med hjälp av sina egna observationer”. Staren kan trots allt ha varit en svartstare, även om det verkar helt orimligt. Även jag hade med all säkerhet ropat ”rördrom” om jag såg en i en vassrugge vid Nordre älv under kvadratjakten. Förresten Kristoffer, räknade ni rördrom på er lista den dagen? ;-)
Allt gott,
Thomas
2005-10-28 14:59:37
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
HAHA! Ja, jag tror att vi räknade rördrom på den officiella "tävlingslistan". Det var dock före den amerikanska teorin lades fram så vi handlade i "god tro"... Så här i efterhand har jag dock inte skrivit upp den som amerikansk. :)
Tack för era svar. Verkligen intressant läsning. Jag har aldrig själv hållit på med listor och har en Sverigelista som jag uppdaterar sällan och ofta glömmer jag bort fågelarter som jag faktiskt har sett. Bl a gick jag i flera år och trodde att jag inte hade sett gulnäbbad lira i Sverige vilket det sedan visade sig att jag hade... Det här handlar nog mest om ointresse från min sida, tror jag, men man vill ju försöka förstå när något är oklart så därför frågar jag.
Jag får väl säga som Christer sa i rubriken: "Kryssa lugnt" Trevlig helg!
2005-10-28 15:37:05
|
|
|
|
|
|
Håkan Thorstensson
|
|
Tyvärr, Kristoffer, så får du enligt reglerna inte räkna den gulnäbbade liran, för eftersom du inte ens visste att du sett den, så kan du ju ännu mindre ha vetat vilken art det var...
;-)
Håkan
2005-10-28 16:04:52
|
|
|
|
|
|
Markus Lagerqvist
|
|
Ang. drommen; när jag mailade in vår artlista till "tävlingsledningen" samma kväll så backstepade jag den! Vi tog upp den som obest. rördrom ;)
2005-10-28 16:44:18
|
|
|
|
|
|
Thomas Karlsohn
|
|
Några rader till, utifrån Kristoffers och Niklas inlägg. Jag tänker på det här med de sociala förändringarna i skådarleden. Jag skådade själv ihärdigt under hela åttiotalet. Därefter hamnade jag i en svacka som varade fram till slutet av nittiotalet. Skillnaden i såväl artbestämningskunskaper som sociala mönster var fullständigt överväldigande när jag började skåda igen. Min erfarenhet hade lärt mig att det här med artjakt var en styggelse värre än nästan någonting annat. Som assistent på Ottenby under åttiotalet fick man hemligt förvara krysslistan längst ner i ryggsäcken och smussla fram den i sänglampans sken om kvällen. Och närstudier av formen hos den mörka kärnan på storvuxna piplärkors mellersta täckare var ett helt okänt fenomen på den tiden.
En annan aspekt av skådandets förändring är som ni nämner teknikutvecklingen. Många av oss – däribland jag – är hopplöst beroende av sökare och BMS. Men jag har ibland funderat över vad denna teknik egentligen innebär för själva erfarenheten av att skåda fågel. Kanske jag bara idylliserar en svunnen tonårsperiod, men under tiden före sökarna fanns en mer påtaglig känsla av oförutsägbarhet och äventyr när man till exempel begav sig till Öland i oktober. Nu är all informationsspridning simultan och omedelbar, och vistelserna på ön formar sig ofta till en ganska enformig följa-John-lek från art till art. Visst är det på sitt sätt underbart att idag vi slipper hemlighetsmakeriet och revirhävdandet. Men någonting har också gått förlorat för alltid. Och det går ju heller inte att ställa sig utanför informationsströmmen. Teknikens själva funktionssätt gör att den ofrånkomligen har stort inflytande även över dem som inte använder den, åtminstone så länge skådandet är en social aktivitet – vilket det lär förbli.
/Thomas
2005-10-28 16:49:03
|
|
|
|
|
|
Niklas Aronsson
|
|
Det paradoxala i sammanhanget är ju att tekniken skulle kunna förhindra just följa-John-syndromet, eftersom man ju tryggt kan leta på sitt ställe och bara reagera på larmen.
Men!
Så fort man försöker den strategin är det ju ngn stationspersonal på Ottenby fågelstation som i fält hittar ngt blytungt. Därför kan man ju inte vara längre bort än en dragtimme från Ottenby för att inte riskera ngt. Det vore bättre om stationspersonalen gav tusan i att glo ngnannanstans än i näten!! Och mörkade eventuella nätade rubinnäktergalar, så hade man ju kunnat förbanna musslorna på Öland medan man dammsög Norrlands inland efter träsksångare tex.
;-)
2005-10-28 18:23:46
|
|
|
|
|
|
Kristoffer Nilsson
|
|
Men om jag vid tillfället för observationen visste vilken art det var (hösten 1998) och sedan glömde bort att jag gjort observationen så bör det väl ändå kunna räknas, eller? Det framgår ju inte av den generella regeln i alla fall att bortglömda obsar preskriberas, eller gör dem det? Vad tror du om det, Håkan? ;)
Skämt åsido, av någon anledning så är jag inte så intresserad av min Sverigelista. Däremot så är jag väldigt imponerad av alla som kommer ihåg sina obsar med exakt datum och plats. Må väl!
2005-10-29 23:33:18
|
|
|
|
|
|
Håkan Thorstensson
|
|
Jag tror att anlednignen att det inte finns någon preskriptionstid på bortglömda obsar är att ingen av dem som sätter regelverket räknat med den möjligheten ;-)
För egen del är situationen den motsatta, jag kommer ihåg att jag har sett en "iberisk gransångare", men har däremot "glömt" att ta bort den från listan...
Håkan
2005-10-31 09:33:09
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
