|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lövsångareläten
|
|
|
|
|
Daniel Gustafsson
|
|
Jag gick vägen mellan Syrhåla-hållplatsen och Torslandaviken idag och uppmärksammade en läte jag inte kände igen. Med cirka två sekunders mellanrum hördes ett vemodigt och ganska uppgivet "dyy" (med viss dalande på det andra y-et). Jag ställde tuben en bit från vägen och gav mig in i skogen för att leta upp fågeln. När jag kom närmre kunde jag höra lite variationer på lätet, allt från de första lätena med ett utdraget "dyy" som dalade mycket svagt mot slutet via vagt två-staviga "dy-y" till tydligt två-staviga "dy-up" med nån mer abrubt avslutning, men den var svår att lokalisera och tycktes röra sig hela tiden i träden. Dessutom var det motljus.
Till slut hittade jag den dock, och det visade sig vara en lövsångare. Jag kan dock inte minnas att jag har hört ett sådant läte innan. Under tiden den sjöng flög den lugnt från gren till gren, och satt still bara den halvsekund-sekund det tog att låta. Vad är det för nån sorts läte? Bara nån sorts kommunikation i allmänhet?
Skulle någon vilja åka och lyssna på den satt den i princip mitt emot flaggstängerna utanför det där stora huset de håller på att bygga. Lätet hördes en bra bit, och fågeln höll till i en sälg (?) kanske femton meter från vägen.
2005-05-22 23:04:05
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
I mina "öron" tycker jag du har givit en alldeles utmärkt beskrivning på en grönsångare både vad gäller lätet och beteendet och sälgen (willow) bevisar ju tack och lov inte att det var en willow-warbler. Och i motljus är det minsann inte lättt att skilja en lövis från en grönsångare. Sjöng den verkligen inte någon gång under tiden?? Beviset är ju
"kronan på marmorskivan"! (Men vem vet det finns ju enstaka bergfink som låter som bofink).
2005-05-23 08:40:28
|
|
|
|
|
|
Fredrik Kronhamn
|
|
Kanske inte direkt ett svar på ditt inlägg Daniel, men jag kan inflika med en liknande erfarenhet rörande otypiska läten för lövsångare.
I lördags morse cyklade jag längs Saale (Jena/Thüringen) i hopp om att plocka in några godbitar. Tre flodsångare på en sträcka av hundra meter var inte så illa. En sjungande gransångare körde några psilt och psalt från en trädtopp. Inget udda - det dräller av gransångare här. Det lustiga var bara att gransångaren gång på gång avbröts av en lövsångare, som tycktes sitta i samma träd. Psilt-psalt-psilt och därpå en halv lövsångardrill. Plötsligt slog det mig att gran- och lövsångarsången kom från en och samma fågel. Skojaren visade sig vara en lövsångare.
Jag vill minnas att en diskussion fördes för några veckor sedan om fåglar som härmar andra läten. Fenomenet verkar ju vara ganska utbrett, men man undrar ju hur långt det kan gå. Ska dylika avvikelser betraktas som helt normalt?
2005-05-23 09:28:32
|
|
|
|
|
|
Pär Lydmark
|
|
När det gäller lövsångare som låter som hälften löv- och hälften gransångare kan jag komplettera med en några år gammal observation gällande raka motsatsen till den sång Fredrik beskriver.
Det var kanske 7-8 år sedan nu, och fågeln satt och sjöng i ett träd utanför Pedagogen i Fässberg. Sången började exakt som en lövsångarstrof, men ungefär halvvägs ramlade den över i silt-saltande och slutade alltså som en gransångare. Den här fågeln, som troligen också var en lövsångare (jag såg den aldrig bra), körde bara den här typen av sång under den halvtimma jag hörde den, ingen ren lövsångarsång.
2005-05-23 19:34:23
|
|
|
|
|
|
Lars Eric Rahm
|
|
Ännu ett exempel:
Den 8/4 2004 fick jag plötsligt höra några lövsångarstrofer från en trädsamling uppe på Sisjöns skjutfält i Mölndal. Visserligen sjöng den lite knackigt, men visst var det en lövsångare. Häftigt tidigt! I de olövade trädkronorna var det inte svårt att finna fågeln. Men vad händer? Jo, den växlar plötsligt över till perfekt gransångar-sång. Om jag minns rätt växlade den ytterligare några gånger, innnan jag kunde konstatera att det var en gransångare. (En stund ville fantasin få mig att tänka på udda raser/arter av gransångare, men nä, en vanlig gransångare.)
2005-05-23 20:13:11
|
|
|
|
|
|
Daniel Gustafsson
|
|
Aimon:
Nej, den sjöng inte alls. Den höll på med det beskrivna lätet och hoppade bortåt i buskarna. Jag kommer inte ihåg nu hur länge jag lyssnade på den, men det var väl en 5-7 minuter eller nåt, sedan tröttnade jag och gick vidare. Från vad jag kommer ihåg var det en ganska ogult exemplar, och grönsångare slog mig aldrig. Nå, nu när jag kollat lite i mina böcker tycks det ju passa in alldeles utmärkt.
Tack!
2005-05-27 21:16:04
|
|
|
|
|
|
Aimon Niklasson
|
|
Kul!
Allra bästa sättet är förståss att nästa gång du hör en grönsångare sjunga och dom är ju rel vanliga i våra mer lundartade skogsdungar så lyssna samtidigt efter det läte du så bra beskrev. Det är ju lätt att tro att sången och det mer tyande lätet inte riktigt kommer från samma fågelindivid men har man väl fått ihop det så sitter det resten av livet. Men som så många vittnat om ovan så är det nog alltid klokt att kolla att det man tror sig höra också går att se för naturen är nog inte alltid så lätt som vi ofta gör den till och det område i fågelhjärnan som relaterar till sångförmågan är ju dels ganska läraktig men växlar ju också i storlek under året.
Ha det så gott i markerna!
2005-05-28 08:56:08
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
