|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Silltrutraser
|
|
|
|
|
Anders Wirdheim
|
|
Silltruten har som bekant ökat i antal på många öar utanför Västkusten. På Tylön, där det under 1980- och 1990-talen endast fanns några få par (och inte ett enda 1995) räknade vi idag minst 120 individer.
Det är naturligtvis glädjande, men när man tittar närmare på fåglarna får man lätt myror i huvudet. Mantelfärgen skiljer sig nämligen åt väsentligt - från ljust skiffergrå till nästan svart.
Som jag uppfattade intar ungefär hälften av fåglarn en ganska homogen mellanställning med mörkt grå mantel, dvs ungefär så som rasen L. f. intermedius brukar avbildas. Av de övriga är merparten ljusare, och några är så ljusa att de inte skulle gå att skilja från brittiska silltrutar, dvs L. f. graellsii, om man såg dem sida vid sida. Men det finns också individer som är klart mörkare än "mellanformen". Några av dessa har en mantel som är i princip lika svart som handpennorna och torde därför kunna platsa som baltiska silltrutar, dvs L. f. fuscus.
Det har säkert alltid funnits en viss variation i mantelfärg även bland västkustens häckande silltrutar, men mitt intryck är att denna variation ökat på sistone. Inte minst har inslaget av riktigt ljusa individer ökat.
Kan det möjligen vara så att den brittiska rasen, som länge varit framgångsrik på Brittiska öarna, på senare tid börjat expandera österut?
Hur ser det ut i Bohuslän?
2005-04-20 19:48:20
|
|
|
|
|
|
Magnus Unger
|
|
Jag besöker själv inte några större silltrutkolonier särskilt frekvent men jag vet att det t.ex. på Malö i norra Halland och på Tistlarna setts mycket ljusa individer i kolonierna. Uppe i Bohuslän vet jag inte alls hur det ser ut.
En sak man kan reflektera över på dina bilder som ligger på microbirding Halmstad, är de stora vita fläckarna på handpennespetsarna på flera av individerna, detta utseende är betydligt vanligare hos graellsii än hos intermedius.
Sedan vet jag att det i Holland finns en silltrutsvariant som ser ut som ett mellanting mellan intermedius och graellsii, med tydligt ljusare rygg än intermedius samt tydliga vita fläckar på handpennorna. Kanske är det dessa som expanderat?
För att kommentera den lite mörkare individen du fotat tycker jag den ser ut som en helt normal intermedius, däremot verkar resten av de fotograferade fåglarna onormalt ljusa för typiska intermedius. Dessutom verkar många av dem ha mycket vitt i handpennespetsarna.
En karaktär man inte kan urskilja på stående fåglar som skiljer mellan intermedius och graellsii är att greallsii har en tydligt avsatt svart vingspets med skarp gräns mot den enhetligt gråa ovansidan. Intermedius däremot har en svart spets som gradvis övergår i grått och är som ljusast på manteln. Alltså är det mycket vanskligt att rasbestämma stående fåglar.
2005-04-22 09:13:19
|
|
|
|
|
|
Anders Wirdheim
|
|
Man kan sällan få allt man önskar sig. De två bilder som finns på microbirding Halmstad är de mest instruktiva av de jag tog på silltrutarna på Tylön den 20 april.
Den ensamma fågeln var den ljusaste individen vi såg, men tyvärr stod den hela tiden för sig själv och kan därför inte jämföras med övriga. Dess mantelfärg var i ton nästan mitt emellan den hos de ljusa fåglarna på gruppbilden och den gråtrut som också finns med där.
Den mörka fågeln på gruppbilden är, som Magnus säger, förmodligen en normal intermedius. Men det fanns ännu mörkare fåglar på Tylön, fåglar som inte såg ut att någon kontrast alls mellan handpennornas och mantelns färg. Hänsyn till fåglarna, som faktiskt påbörjat häckning, och kallt väder innebar att jag inte kunde fotografera alla individer som jag skulle vilja ha på bild.
2005-04-22 10:08:20
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
