|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilder till varje pris?
|
|
|
|
|
Leif Andersson
|
|
Pungmesen vid Säveån ses helt klart bäst från Utbysidan. Där har man fri sikt mot boet. Därför har jag svårt att förstå varför man nödvändigtvis måste trassla sig fram till boträdet på södra sidan.
Fågeln blev helt klart störd flera gånger och var osynlig i över en timme bl a. Fotografens Nikonobjektiv verkade vara fullt tillräckligt för betydligt längre fotoavstånd. Och då hade inte ansiktsmask m m behövts heller.
Jag är less på alla hänsynslösa idioter, som till varje pris måste prioritera sina egna behov! I det här fallet blev väl inte pungmesen så störd att den ger sig av, men jag tycker illa om alla onödiga störningar. Respektera det vilda!
2008-05-05 14:15:10
|
|
|
|
|
|
Sven Ängermark
|
|
Håller med dig helt och hållet Leif. När jag åkte hem blev jag lite fundersam på det lockläte vi hörde under en period. Det lät om det kom från samma punkt i buskarna på södra sidan ett bra tag. Tycker att de där fåglarna är ganska rörliga. Jag kan ha fel. Jag har flera gånger blivit lurad av uppspelade läten i fält vilket är frustrerande.
2008-05-05 15:31:18
|
|
|
|
|
|
Björn Dellming
|
|
Nikokobjektiv minsann.. då är jag oskyldig ;)
Nä, skämt åsido. Jag håller med om att det är förkastligt att pusha i det här fallet. Pungmeshanen har väl inte en partner ännu (iaf inte vad jag har sett av rapporterna?) och att då närma sig boet borde kunna få vilken fågel som helst att tveka på om valet av boplats verkligen är så lämpligt Ingen lycka med damerna och till råga på allt en massa människor bland buskarna... Att dessutom spela upp läten från sin mp3-spelare i det här skedet är ännu klantigare då den uppspelade sången antagligen retar gallfeber på vår pungmes som absolut ser mp3:n som en direkt konkurrent. Och eftersom den hittills inte haft någon lycka med att locka till sig en hona till platsen är det en överhängade risk att den överger platsen till den "nytillkommna intensivsjungade rivalen". Det är inte första gången det händer i så fall. Intensivt visslande i t.ex sparvugglerevir kan få fåglarna att helt enkelt flytta på sig för att man helt enkelt spelar för intensivt. Och vilken fågel orkar duellera i längden med en outtröttlig mp3-spalare...?
Jag använder detta själv ibland, men man bör göra det med urskiljning och på vanligare arter. Låt vår pungmes få en chans att slå rot innan den hetsas av oss skådare/fotografer/mp3-spelare. En lyckad häckning för denna art borde väl ändå vara roligare för sinne och samvete än en en sista dokumentationsbild innan fågeln lämnade platsen..?
/Björn
2008-05-06 10:18:55
|
|
|
|
|
|
Pär Lydmark
|
|
Nikonobjektiv minsann, då kan jag inte rentvå mig bara genom kameramärket (som Björn gjorde)...
Nu är jag dock lika oskyldig som Björn i det här fallet och jag håller med fullständigt. Man måste kunna stå emot frestelsen att gå närmare och närmare och närmare och ännu lite närmare bara för att få en lite lite bättre bild. Eftersom jag fotograferar mycket själv vet jag att den frestelsen ibland kan bli väldigt stor och det är inte alltid lätt att stå emot suget att gå lite närmare. Men trots det är det just det man måste göra, det är bara att bita ihop och acceptera att det inte är lämpligt för motivet att man går närmare. Och se glad ut ändå.
Dessutom är ju inte alltid bilden som är tagen närmast den bästa, jag tycker väldigt ofta fågelbilder vinner på att ha lite mer luft omkring motivet. Och när det gäller raritetsbilder är oftast de allra bästa bilderna sådana med lite halvtaskig kvalitet tagna på långt håll, de andas mer sällsynthet och exklusivitet än ett perfekt närporträtt av samma raritet.
Man borde naturligtvis påtala sånt här i fält när det händer, men det är kanske inte alltid så lätt beroende på hur lokalen ser ut. Det kan ju t ex vara en å emellan som i fallet med pungmesen.
2008-05-06 11:54:31
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
